Aftonbladet – 2 februari 1852, sida 3

de-rent Germaniska staterna, så finne vi ännu misstroendet och afundsjukan i full verksamhet, att skilja styrelserna åt, under det att undersåtarne äro förenade uti ett allmänt hat till dessa rivaliserande embetsmannavälden, landets plågoris. Vore folket rationelt representeradt i de olika staterna, snart skulle der likstämmighet i tänkesätt, som för 3 år sedan genljöd ifrån Rhen till Weichseln, göra ett slut på den ömkliga diplomati, hvaraf de Germaniska stammarne nu villas i stället att styras. Men ända tills ett förändradt system i detta hänseende nått sin fullbordan, skall en borgen för den europeiska kontinentens fred fåfängt sökas hos Förbundet; och skulle dess ledare hemta tillförsigt utaf Louis Napoleons framgång och framhärda ideras nu antagna riktning, då får man största skäl att frukta för fortfarandet af det. europeiska statsförbunds jemnvigt, hvaruti Tyskland utgjort ett så vigtigt element. Detta lands furstar och statsmän borde ihågkomma, att alla deras bemödanden voro 1 det sista kriget. otillräckliga att sätta en dam mot en fremmande öfversvämning; men att. det var Folken, som då räddade det centrala Europa. 2 RvR Ed