Aftonbladet – 29 januari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 29 Januari. Det är icke utan interesse: man iakttager, huru konservatisterne i Svenska Tidningen gå tillväga, för att, om möjligt, öfvertyga il mänheten, att de icke äro lika ortodoxa. i konservatismens läror som vissa andra; dem man . vanligen benämner xde; stockkonservativa, utan att det förra slaget i sjelfva verket är reformerande,. För att riktigt klart framställa denna. distinktion, kommer först eh författare, hvilken kallar sig A. och yrkar, att de Konservativa verkligen böra göra eftergifter, nb. med allsköns försigtighet. Ett par dagar derefter framträder en annan författare, som tecknar sig H., hvilken deremot påstår, att några eftergifter alldeles icke böra göras; och att det är et stort fel i vår grundlag; att icke grundlagsändringsförslagkunna omedelbart och redan wid första riksdagen förkastas; förmenande det till och med vara en dygd att gå tillbaka. Härpå svarar Sy.:T. i samma nummer (n:o 17) Jå ett serdeles artigt och undvikande sätt. Vidare framträder, efter ännu en dag : sednare, en tredje: författare B. och ger sig i samspråk, med Aftonbladet i en ton och med ett argumentationssätt, som fullkomligt liknar den upphörda tidningen Tiden.. Sv. T: får fördenskull ursäkta, att den till en början förespeglade gränslinien emellån henne och de stockkonservativa blir med hvarje dag allt mindre och mindre urskiljelig. Ett nytt bevis härför är Sv. T:s ordande i måndags . på morgönen, i anledning af den: upplysning vi på derom framställd begäran lemnat. henne om en del af de strider, hvilka vid riksdagarna förekommit angående den mihisteriella ansvarigheten.. Sv. T. har. härvid alldeles icke velat. förstå hvarom frågån är, utan för sin allmänKet framställt den på ett förvillande sätt. Vi skola således, likasom vi förut kommit hennes minne, till bjelp, Du söka. att hjelpa äfven henhes uppfattning, af denna .sak. Enligt nu gällande 9 i Regeringsformen äro statsråden pligtige att mot konungens beslut göra pföreställningar,, endast för den poförmodade händelse,, att det skulle befinnas uppenbarligen stridande mot rikets grundlagar eller allmän lag.. Deremot finnes konungens rådgifväre ickei grundlagen ovilkorligen ålagdt att göra föreställningar mot ett sådant konungens beslut, söm, utan att vara uppenbarligen lagstridigts, likväl kan: uppenbarligen strida mot rikets sannskyldiga nytta och föra landet till branten af sin-undergång. Det var endast ett tillägg. af denna syftning och beskaffenhet, som varit yrkadt af de hberale, bland annat af det högst vigtiga skäl, att när konungens rådgifvare, utan att utsätta sig för ansvar eller bryta mot grund Jagen, kunna underlåta att medelst kraftigå föreställningar, motsätta sig äfventyrliga eller rent af skadliga eller förderfliga beslhit, så kan riket derigenom allt för mycket blottstäl--las för det vådligå elementet hos allenasty randet. -Häremot vore det ett skydd, områ konungens rådgifvare hade i grundlagen bestämd rättighet och pligt att göra föreställningar, mot åälla beslut, dem de anse för riket skadliga och icke Kunde sådana föreställningar ansvarslöst åsidosätta. Enligt den nuvarande ministeriella ansvarighetsläran bär i Sverige, anses samtlige ministrarne och äfven den Kontrasignerande, enligt 9, 106 och 107 s6 Reg.formen, vara skyddade för allt ansvar derigenom, att. de till statsrådsprotokollet antecknat sin serskilda mening, d. v. s. helt enkelt afstyrkt åtgärden, utan att ens den departementschef, hvars underskrift erfordras för att åt konungens beslut bereda verkställighet; har någon i grundlagen förvarad rättighet att derå vägra sin kontrasignation, såvida han icke skulle finna Bbeslutetstridande mot Reg. formen (38 R.F.) Om fördenskull Konungens rådgifvare endast vid hvarje tillfälle, då de finna ett beslut stridande mot lag eller grundlag; iakttaga den försigtigheten, att deremot reservera Big till statsrädsprotokollet, samt tillika afstyrka de åtgärder, som de anse stridande motrikets sannskyldiga nytta; kunna de aldrig under kastas något hvarken juridiskt eller politiskt