Aftonbladet – 28 januari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 28 Januari. En norsk tidning har på nytt uttalat sin förundran öfver den sensation, som händelserna i Frankrike väckt i Sverige, och deröfver att svenska pressen så vidlyftigt sysselsatt sig med att belysa satskuppen ochisammanhang dermed stående förhållanden. Om norska pressen — menar det värda bladet — i ett fjerdedels år uteslutande sysselsätter sig med Akers sockenkyrkas ombyggnad, så kan den åtminstone hoppas att inverka något på dem, som hafva med denna sak att skaffa, men om svenska bladen oupphörligt innehålla de vältaligaste uppsatser för eller emot Louis Napoleon, så inverka desamma icke ett hårsmän på händelsernas gång i Frankrike. I detta sista hänseende har vår norske kollega utan tvifvel rätt. Men han synes alldeles hafva förgätit, att betraktelser öfver fremmande länders politiska förhållanden vanligtvis egaå ett helt annat syfte än att inverka på utvecklingen af dessa samma förhållanden. Den europeiska civilisationen har numera bragt det derhän, att opinionen och den politiska ställningen i ett land utöfvar ett mäktigt inflytande äfven inom andra. En allmän europeisk opinion har redan till en del utbildat sig, och de åsigter och planer, som densamma inom de större och mäktigare staterna understödjer, måste utöfva något, ehuru betydligt olika, inflytande på de andra. Det är denna allmänna opinion, som vi, liksom de liberale i andra länder, sökt upplysa i fråga om de sednaste händelserna i Frankrike och den verkliga stämningen i detta land. Det är visserligen möjligt, att reaktionens sirocco alldeles Traftlös studsar tillbaka från Norges fjäll, men på de svenska retormsträfvandena har den redan visat sig kunna inverka på ett hämmande sätt. Man ser ju föröfrigt, huru den svenska konservatismens organer med all ifver sökt tyda dessa händelser i sitt interesse, huru de med all makt sträfvat att få allmänheten atttro, att det franska folket numera är alldeles utledset vid friheten, att det är förbi med det representativa och parlamentariska styrelsesättet i Europa 0: 8. Vi En annan norsk tidning, Christianiaposten, menar, att vi fästa för liten vigt dervid, att statsstrecket nu blifvit godkändt af franska folket med :en stor majoritet. Christianiapostens yttrande har blifvit aftryckt i Svenska Tidningen med det glada erkännandet, att Christianiaposten är särdeles väl redigerad. Det har följande lydelse: Hvad man deremot kan hafva någon rätt att förundra sig öfver är, icke den politiska synpunkt, hvarifrån Aftonbladet betraktar detta dristiga steg, eller dess fördömande inför den stränga moralens domstol; men det är de ansträngningar, hvilka Aftonbladet gör för att bortresonnera rena och klara facta, säsom nu sednast den stora majoritet, hvilken presi denten och hans tilltag hafva vunnit genom användandet af den allmänna rösträtten. Sådana försök, hvilka till följe af sin maktlöshet lätteligen-få en anstrykning af löjligbet, kunna med rätta väcka; förväning, när de anställas af ett blad, hvars redaktion mäste antagas vara allt för upplyst, för att den skulle läta fånga sig i en sådan illusion, som att: dylika anströngningar kunna gagna den sak, den kämpar för. Vi känna ingen lust att yppa en fruktlös tvist med Christianiaposten i anledning af detta yttrande. Vi vilja endast förklara, att vi aldrig velat och aldrig ämna förneka facia, men attvi också aldrig vilja frånsäga oss rät