Aftonbladet – 27 januari 1852, sida 3

Ke EVA of ke Nr a hr rr RR JRR i England, samt Charbagne i Belgien, och för hvilka vi 1 ett kommande nummer skola redogöra. RÅTTEGANGSoch POLISSAKER. Explosionen å Loudden. I dag fortsattes i poliskammaren undersökning om lenna tilldragelse. Timmermannen Tvelin, hvilken sysselsätter sig med fiske, berättade att afl. Danielsson för 14 dagar sedan i sällskap med arbetskarlen Haglund från skogen ät T:n skaffat granqvistar till fiskryssior. Kommissarien Backlund förevisade er handyxa, hvilken öiverjägaren Skarin: efter olycks händelsen hittat, liggande ä nedhuggna granqvistar, nära invid det ställe der D:s masakrerade kropp anträffades. Hustru Larsson berättade, att hennes man i dag icke: kunde inställa sig till förhör, men upp: lyste nu att D. på lördagsförmiddagen infunnit sig hos mannen och, klagande öfver sin nödställda belägenhet, begärt att få skära granqvistar. Larsson hade lofvat att köpa sädane af D. och hade äfven länat honom en yxa, som hustru L. tyckte sig igen: känna uti den nu förevisade. Nägra upplysningar om hvem den andra personen varit, har ännu icke vunnits; men då ätskilligt fiskredskap upphittats vid sjöstranden i granskapet al det exploderade huset, sä förmodas, att det varit en fiskare från Lidingölandet. Ryktet att en större kofot. blifvit upphittad är osann; men deremot lärer ännu flera delar af de båda olyckliges krrppar ligga qvar i skogen, ja, den enas mage ligger ännu qvar. Hr polismästaren Sträle förordnade att de ännu qvarlemnade lemmarne genast skulle afhemtas; och uppsköts undersökningen tills: i. morgon. — Uti det vid rädstufvurättens tredje afdelning anhängiggjorda mälet angäende urmakaren Johan Bo: din, meddelades i går ntslag, hvarvid Bodin dömdes att dels för det han pantsatt ett af slagtarestyckmästaren Lindblad till lagning inlemnadt ur böta 20 daler silfvermynt, och dels för det han, som af urfa: brikören Grönbeck tillnarrat sig till låns ett guldey: linderur, och detsamma sedermera förskingrat, plikta dess halfvå värde med 70 daler silfvermynt, eller i brist af tillgång till böterne, undergå 22 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarförutan det äläge Bodin att ersätta urens värde samt till mälseganderne utgifva godtgörelse för rättegångskostnad och tidspillan med 6 rdr 32 sk. bko till dem hvardera. — Garfvaren Brandelius, boende vid Gamla Kungsholmsbron, saknade i sistl. Oktober mänad 19 st. vaxlädersskinn och nägra kohudar, hvilka, ehuru så nära färdigberedde att de kunnat till skoarbete användas, likväl icke undergätt den slutliga behandlingen vid garfveriet; hvadan Brandelius hade skälig anledning förmoda att nägon af hans drängar föröfvat stölden. Nägon tid derefter anträffades hos skoarbetaren Axel Johan Jansson nägra bitar läder, som igenkändes vara delar af det från Brandelius stulna. Med anledning häraf förevar i gär vid rädstufvurättens tredje afdelning ransakning med Jansson, hvarvid han uppgaf sig hafva bekommit de anhällna läderbitarne af drängen Warpman, som förut varit i Brandelii tjenst, men nu vore afflyttad till landet. För Warpmans inkallande uppsköts mälet på ätta dägar, och tilläts skoarbetaren Jansson emellertid att få vistas på fri fot. — Det af poliskommissarien Kindbom mot -handl. Aplanius instämde mäl, rörande ansvar ä denne för let han uti sin salubod vid Lundtmakaregatan innehaft en ostämplad kortlek, som af Kindbom tagits i beslag, förevar i går vid rädstufvurättens tredje aflelning; hvarvid Aplanius väl medgaf att ban inneaft en ostämplad kortlek, men pästod att densamma cke varit innesluten i något försegladt konvolut utan egat löst inlindad i papper, samt förmodligen blifvit af Aplänii barn, hvilka haft korten att leka med, injagde i penningelädan, der kortleken vid beslagstillfältet fanns. I öfrigt förmenade Aplanius at penninselädan vore en helgedom som borde vara tridlyst för oolistjenstemännensfundersökningar. Ehuru äfven öfver constaplarne Björkblad och Corn säsom vittnen hördes ch intygade att, sävidt de vid-beslagstillfället kunnat förmärka, korten varit inlagde i fölsegladt konvolut, örnekade likväl Aplanius att så varit förhällandet, samt erbjöd sig till och med att derpå gå ed. Utlag skulle i mälet meddelas den 9 Februari: — Förre renhällningskarlen Carl Herman Gren, förre snörmakarelärlingen Olof Theodor Ahlgren och ynglingen Oscar Granlund, hvilka varit häktade och ställda under tilltal för stöld dels från klädmäkleridkerskan Kantzow uti huset AM 5 vid Malmtorgsgajan och dels efter inbrott frän trädgårdsmästaren Sönnergren uti huset 4 110 vid Kungsbacken, ansägos, senom utslag, som i-gär af rädhusrättens tredje afd. meddelades, icke kunna fällas till ansvar för föröfrande af berörde stölder; hvaremot Ahlgren, hvilken nnehaft en del af de från Sönnergren tillgripne klälespersedlar och för sin ätkomst icke kunde redogöra, lömdes att för värdet af samma persedlar stå tjufsätt och säsom för första resan stöld böta persedlarnes tredubbla värde med 120 rdr bko eller undergä 27 dagars föngelse vid vatten och bröd, samt stå uppenbar kyrkoplikt i Adolf Fredriks kyrka. Gren, som af Ahlgren köpt en frän Sönnergren stulen rock, lömdes att för handel med misstänkt person, böta 3 dr 16 sk. bko eller undergå fyra dagars fängelse vid ratten och bröd. — Ransakningen angående för tredje resan stöld straffade renhällningskarlen Olof Svensson förevar i sär änyo :vid rädstutvurättens tredje afdelning, hvarvid, emot Svenssons nekande, ytterligare omständigheter förekommo att han icke i annan afsigt än att föröfva stöld uppgätt uti huset JM 7 vid hörnet af Drottningoch Fredsgatorne, hvarest en mängd klälespersedlar tillgrepos, dem tjufven dock icke hanb öra längre än till förstugan, dä han tog till flykten. — Vid rädstufvurättens tredje afdelning förevar i sär ransakning med gardisten vid Konungens andral ifgarde Magn. Ferd. Ålander, qvinnspersonerna Gunnal: Maria Wisselqvist och Charlotta Berg, samt arbetscarlshustrun Christina Carlsson med flere, häktade ch ställde under tilltal, på misstankar att hafva naten till den 10 Dec. från en vind uti huset N:o 61 rid Storgatan ä Ladugärdslandet föröfvat stöld af enl nängd till torkning upphängde -linnekläder. Gardisten Ålander erkände nu att han på inrädan af och semensamt med förre kronoarbetskarlen Alander be-Å sätt stölden, samt uppgaf att de, efter stöldens förfvande, affört det stulna, ibopbundtadt itvenne knyen, till en lada vid Eriksberg, der det förvarats öfjer natten, och hvarest, då gardisten Alander dagen lerpå infann sig, endast ena knytetfanns qvar. -Selan gardisten Ålander till qvinnspersonen Wisselqvist uf det stulna lemnat ett lintyg, hade han försält det friga till en okänd bonde. Dä f. kronoarbetskarlen VMander icke kunnat anträffas, blef, för hans ytterigare efterspanande, mälet uppskjutet till nästa mänlag ; hvaremedlertid hustru Carlsson på sin begäran, ch sedan hörde vittnen intygat hennes oskuld, på ri fot försattes. — Rädstufvurättens tredje afdelning förehade i går ansakning med häktade ogifta qvinnspersonen Annal; sharlotta Wennerberg, hvilken, efter att hafva sökt för-. lölja sitt hafvande tillstånd, den 17 sistl. Dec. vid niddagstiden inkommit till jernbärareenkan Maria sovisa Carlson uti n:o 34 vid Nya gatan och begärt tt derstädes få qvarstadna öfvernåtten. Sedan Wenerberg, som klagat öfver häll i venstra sidan, Jagt ig på en bädd ä golfvet och de öfriga i rummet bo-l. nde personer insomnat, hade hon sednare. på aftoneu: ramfödt tvenne barn, af hvilka det ena varit vid lif,l: sh ehuru ofullgänget, lefvat till päföljde Lördag, då et under forslingen till stora barnhuset afiidit, men let andra efter födelsen icke visat tecken till lif. Unler denna ransakning blef genom vittnens hörande pplyst att Wennerberg visat den mest onaturliga likriltighet för det lefvande barnet och icke, ehuru derill uppmanad, kunnat förmås egna det nägon moder-: ig omvärdnad ; hvarförutan det icke saknas anled-l!: