nings-apparäåten befanns ett varmt rum, hvarest kycklingarne tillbringade de första dagarne efter kläckningen. Arcet återvände till Reaumurs principer och begagnade varma källors vatten för att kläcka hönsoch duf-ägg. Han inrättade en sådan anstalt 1825 i Vichy, och år 1827 i ChaudesAigues. Alla dessa alltför mycket sammansatta apparater intogo för stort rum, fordrade för mycken eftersyn, voro oregelbundna i deras verkningar och beräknade för ett alltför litet eller alltför stort antal ägg. Landtmännen brydde sig ej om dem — och de föllo. Efter deras fall hafva i våra dagar tvenne nya kläckningsmethoder uppkommit, hvilka, då de undvikit de förras misstag och olägenheter, böra kunna hoppas att blifva allmännare antagna. Vi tala här om de methoder, som blifvit uppfunna af William James Cantelo i England, samt Ckarbagne i Belgien, och för hvilka vi 1 ett kommande nummer skola redogöra.