Aftonbladet – 26 januari 1852, sida 2

n silfverhytta, för att tillgodogöra de i trakten af ly chisshyttan belägna silfvermalmer, innehällande 50 Kö ; 60 proc. bly samt 2!, lod silfver pä centner, skola de imgås med den jättelika planen att, i händelse, sä-li om man nu mera tager för afgjordt, Köpings-Hult-!m anan, hvartill medel under sista riksmötet anslogos,ta ommer till stånd, genom en s.k. bibana, genom egna vi nedel förena Smedjebackens lastageplats med Köping, i at ch sålunda bereda ät de mänga bruken och jernver-!m en inom Grangärdet, Norroch Söderbärket en dih: ekt kommunikation med den större centralbanan, samt vi tt den engelske ryttmästaren Smith i sällskap med rukspatronerna J. Westman och E. Stolpe just i dessa lagar skola vara ute på en resa, för att taga lokalen sigte. Emellertid skall man hafva för afsigt attj9 rifva banan dess rigtning förbi Malingsbo genom! d Skinnsberg förbi bruken vid Hedströmmen ned till Köing. Då vi snart hoppas få emottaga mera detalerade underrättelser om detta företag, hvarät vi ej unna annat än önska all möjlig framgäng, torde vi ättas i tillfälle äter upptaga detta vigtiga ämne. — Man läser i Werml. Korrespondenten: — ,Vid vägen, emellan Filipstad och Dalarne, igger en koja, för närvarande upplåten till bostad it drängarne vid Längbanshyttan. Inom denna anspräkslösa boning, för omkring ett halft sekel sedan, föddes Johm Ericson — mannen, hvars snille och kunskaper nu som bäst upplysa verlden, och hvars namn aldrig kan dö. Till Eriessons landsmän framställes nu en fräga. Männe det ej vore oss vermländningar värdigt att inköpa denna historiskt märkbara hydda, för att sedan, på ett eller annat sätt, göra henne till en slags provinsegendom? Vi visade dä, att vi uppskattade hedern som blifvit vär fädernebygd förunnad, nemligen att framföda en stor man, och att vi verkligen räknade det som en heder att få kallas Ericsons landsmän., — Nedanstående korresp. artikel meddelas i Westmanl. Tidning. vStockholm den 19 Januari. Det har visserligen icke väckt någon synnerlig uppmärksamhet häri hufvudstaden, att biskop Holmström i lördagens konselj utnämndes till Erkebiskop i Upsala och universitetsprokansler, ty man tog det temligen allmänt för gifvet; men då det betraktas, att biskop Butsch var andra mannen och de många skäl, som den Kgl. familjen kunde äga att vilja se honom erhålla denna utmärkelse, bör det ej förundra om man anser det sked-1 da vara en koncession till Prelaterna, hvilkas inflytelse på konsistoriernas val mäste antagas varit hufvudsakliga driftjädern till utgången. I den ställning sakerna nu stå, är det förklarligt, att mängden företrädesvis gör den frägan, hvad den nye erkebiskopens inverkan på det högvördiga ständet vid riksdagen skall blifva; den har ännu i denna stund icke rätt öfvertygat sig, att der gäller intet annat än privilegierna — och att den talman, som der ej förfäktade dem, vore snart lika betydelselös, som äfven den eljest svagaste försvarare deraf skulle blifva uppburen. Men så godtroget, så oskyldigt är folket än i dag, att det tror det vara af vigt, om den ena prelaten eller den andre förer ordet i presteständet. Deremot har man fätt mycket att tala om i anledning af den lydelse, som f. sjöministern grefve v. Platens afskeds-hemställan befunnits ega. Grefven yttrar deri, att sedan ej mindre med anledning af det utaf K. Maj:t vid föredragning af frågan om såväl ordinarie som extra statsregleringen för femte hufvudtiteln den 17 Dec. anbefallda uppskof, än ock af hvad för öfrigt förekommit,, han mäste antaga, att det i detta hänseende af honom framlagda förslag, ehuru, sävidt han äger förmäga ämnet bedöma, uppgjordt i närmaste möjliga öfverensstämmelse medi Kongl. propositionen vid sista riksdag och R. Ständers derom fattade beslut, uti vissa hufvudsakliga delar, icke af K. Maj:t gillas, och dä han vid förnyad noggrann granskning icke ansett sig, i enlighet med sin pligt, kunna dervid föreslå nägra ytterligare ändringar, men inser de olägenheter för statsbestyrets fortgäng, som genom ett längre uppskof med dessa frägors afgörande mäste uppstä,, har han ansett sig under päkallande af K. M. uppmärksamhet ä detta förhällande, böra underd. hemställa, huruvida K. M. skulle finna lämpligt att till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet utse någon person, sommera än han äger förmäga att, i öfverensstämmelse med KE. M. höga vilja uppgöra ifrägavarande förslag., Dessa ordalag antyda, icke endast att grefve v. Platen verkligen förändrat sitt primitiva förslag, och således i ätskilligt eftergifvit för hvad R. Ständerisaken yttrat, utan äfven, att på högsta ort man frångätt de principer, som lågo till grund för den Kgl. propositionen 1850; säledes ätergätt till linieskepps systemet; samt att de öfrige rådgifvarne icke understödt gr. v. Platen. En sädan förändring i de grunder, hvarom likväl bäde regeringen och R. Ständer visade sig vara temligen enige, kan ej annatän vara betänklig, då man vet huru orimliga summor, som linieskepps-systemet erfordrar under freden., —— rn tt a 1) ft — Westmanlands tidning yttrar om domprostutnämningen i Westeräs : Hvad som egentligen förorsakat det länga dröjsmålet vid denna utnämning må bättre underrättade än vi afgöra. Hvad man emellertid tror sig med någorlunda säkerhet veta, är att en starkare spänning egt rum inom konseljen med anledning af de mänga Iförtjenta sökandena till denna plats, samt att theol. d:r Säve haft de fleste statsråden på sin sida, äfvenlsom att under den sednare tiden man icke saknat anledning till den förmodan, att prosten J. P. J. TellIbom skulle blifva nämnd. Emellertid äro d:r Björllings mänga vänner,sedan bans utmärkt lyckade prot härstädes, synnerligen belätna, och vi göra 0ss förlvissade att hr doktorns kända skicklighet och humalnitet smart skall tillviona honom hela församlingens I kärlek och tillgifvenhet., — Man löser i Fahlu tidning: ) Ett par alldeles förvånande kloka ansökningar, utgångna ifrån enskilda medlemmar af vörd. presteI ständet, omnämnas säsom till reg. inkomne. Den lena är ingifven af 66 ograduerade prestmän inom I Strengnäs stift, och äsyftar, att dem mätte tillåtas 1) att få utbyta det latinska disputationsrrofvet före pastoralexamen antingen mot ett sver: eller helst mot författandet af en predikan öfver något af konsistorium uppgifvet ämne, samt 2) att få aflägga paI storalexamen endastide theologiska kunskapsarterna, med befrielse frän de filosofiska eller humanistiska. Den andra ansökningen äraf en kyrkoherde i Skara stift, Y som begär att blifva entledigad frän sitt innebafvande t vastorat, med bibebällande af prestembetet och halfva lönen. Genorh bifall till dessa begge petitioner vore C åtminstone början gjord till en emancipation undan tvenne af de sväraste olägenheter inom svenska kyrkan: lärdomens gyekelverk äå ena sidan och församlingarnes missbruk till pensionsanstalter ä den andra. — I Westerås har ett par symtomer af hundsjukan förekommit enligt uppgift i stadens tidning, så lydande: I Äfven i vär goda stad har den i hufvudstaden 1 starkt grasserande hundsjukan utbrutit, men genom vett raskt beslut af egarne till de smittade kreaturen RN DERA ARE ATLAS TENS ESSENS FE NES