UTRIKES KORRE SPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 18 Januari. .. (Ministerkrisen ; orsaken härtill. — Riksdagerm. — Öfversvämningen på vestkusten. — Studentlif.) Nu hafva vi då återigen en af dessa ministerkriser, som helt oförmodadt komma ned öfver oss, och hvilkas tillvaro man i förstone icke rätt kan förklara, förrän de många och hvarandra motsägande ryktena angående densamma hafva hunnit att någorlunda sätta sig. Det visar sig då nu — ty krisen har redan fortfarit en längre tid — att orsaken till densamma mindre bör sökas i en ny politik, som de mystiska stormakterna önska genomförd, än i ridderskapets (d. v. s. det Holsteinskas) förkärlek för vissa personer, hvilkas inträdande i kabinettet gör reaktionens seger afgjord, och denna förkärlek har ganska behändigt blifvit satt i förbindelse med den såkallade Europeiska nödvändigheten,, hvilken står så-som ett hotande spöke för hvarje mindre stat.. Det är då grefve Carl Moltke-Nitschau,. detta dyrbara arf, som Christian den 8:de före: sin död testamenterade åt sin son, den man, som i Mars 1848 måste ge vika för folkrörelsen, men som Mars-ministeren oklokt nog åter använde efter Malmökonventionen såsom chef för den Slesvigska immediatsstyrelsen., den man som i Juli 1851 skaffade sig plats på ministerbänken, men blef förjagad derifrån af den församlade riksdagen — som nu åter påtränges Danmark och det danska folket, Likasom hvarje brott ådrager sig straff, så hafva äfven de fordna ministörernas fel uppväckt denna Nemesis — ty såsom en sådan kan Carl Moltke betraktas — som oupphörligen vänder tillbaka, huru ofta han än skrämmes bort, och hvarje gång med större sannolikhet för att kunna hålla stånd, ty ju mera tiden går framåt, desto djupare sucka vi under reaktionens mar-ridt. Det är således äfven denna gång Carl Moltke som påtrugas det danska folket och dess regering, icke såsom minister utan portfölj såsom i Juli, utan såsom minister för Slesvig, för samma land, i hvilket han hatas