Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 2

jag gjorde det ej för min egen skull. Jag tog på mig mina söndagskläder och försökte att uppföra mig så, att du skulle ha gillat det. Åtminstone kom jag i början ihåg att försöka göra detta; men sedan glömde jag allt.n Hon nästan önskade att han skulle fråga henne hvad som kom henne att glömma allt. Men han sade endast: Hur såg hon ut, min mor?p Will, du vet att jag aldrig med min? ögon sett henne förr, men hon är en Varese med ett.godt och ömt utseende; och jag älskar He innerligt, och det har Vag äfven skäl Vi Will såg upp med en ögonblicklig förvåning; ty hans mor ver alltför blyg för att i allmänhet blifva intagen af fremlingar. Men i detta fall var ået naturligt; ty hvem kunde se Susanna utan att älska henne! Således gjorde han ingen fråga, utan förblef tyst, och hans arma mor måste fatta mod för att försöka att återigen inleda ett ämne, som så nära rörde hennes hjerta. Men huru skulle hon börja? Will!s sade hon, (framstötande detta ord, förtviflande om sin förmåga att leda samtalet dit hon önskade): Jag har berättat henne allt.n Min mor! Du har gjort mig olycklig, sade han, i det han stod upp, och ställde sig midt emot henne med en sträng blick och ett af förskräckelse dödsblekt ansigte, Nej! min egen, älskade Son, se ej så förskräckt ut, jag har icke gjort dig olycklig! utropade hon, läggande sina båda händer på hans axlar och ömt blickande i hans ansigteHon är icke den som har. ett förhärdadt hjerta för en moders sorg. Min egen gosse, hon är alltför god dertill. Hon är icke den som dömer och föraktar syndaren. Hon har Jäst