Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 2

nn OSSE IAEA AASE sitt nya testamente alltför väl för att kanna göra detta. Fatta mod, Will; och Se kan du tryggt göra. ty jag gaf noga akt enne; men det tillb:gr föke a Gvinga att förråda en nonan vinnes hemlighet. Sitt ned, min gosse, du ser så blek ut. 3 an satte sig ned. Hans mor tog en stol. ch satte sig vid hans sida. Berättade min mor då henne om Lisa? frågade han med hes och sakta röst. Jag gjorde det, jag berättade henne allt; och hon gret öfver min djupa sorg och den arma flickans synd. Och i detsamma kom: ett sken öfver hennes ansigte, liksom darrande och skälfvande med någon ny, glad tanke: och hvad tror du det var, Will, min gosse? Ja, jag kan icke tvifla på att ej ditt hjerta, liksom mitt, skall tacka Gud och hans heliga englar för hennes oändliga godhet. Dem illa Nanny är icke hennes systerdotter; on är vår Lisas eget barn, mitt lilla barnbrn. Hon kunde icke längre återhålla 3 na tårar; e runno varma och strida, unde; det hon alltjemnt såg honom i ansigtet. ,Vet hon att det är Lisas F arn? Jag kan cke förstå det,, sade han, 1 dånande. Hon vet det nu: ifrån let icke, Men blott af si nedlidsamma hjerta tog ösa varelsen till sig, let var ett vanärans och arbetade för dr let alitsedan det lu icke älska dr Han teg för Min mor y alla der nig början visste hon t eget kärleksfulla, , hon den lilla hjelpendast i förmodan att barn, och hon behöll det st och vårdade och älskade var helt spädt. Will, skall et? frågade hon bedjande. ett ögonblick; derpå sade han: , Jag vill försöka. Gif mig tid, sa saker öfverraska mig. Atttänka nna ha att göra med ett sådant barn I (Forts. följer Y