Aftonbladet – 23 januari 1852, sida 2

henne som de kunna; hon har ofta tre eller fyra hängande alla på en gång vid sitt förkläde.s Är hon högfärdig? Högfärdig, nej bevars. Nihär aldrig i ert. lif sett: en mindre högdragen varelse: Hehnes far, han är: nog uppblåst! Men hor, hon är icke alls högfärdig: Hon: är jäst en sold i tysthet gör -allt kvad som behöfsy kanske simåsaker, som vår ochoen väl kumde göra, men som få tänka på attsgöra för en-annan. HöN har ofta sin fingerborg medvsig ock lagar åta aftnarne åt barnen deras kläder; — och hon skrifver alla Betty Harkers bref tilb hennes barnbarn, som: är:borta i tjenst, — och hon är aldrig i vägen för någon, och det menar jag är fen: god såk. Se der springa barneil förbi! Skolan är slut för i dag. Nu, min fri, skall ni finna henne: färdig att höra och Hjelpa. Men ingen af oss villBtöra henne underskol? tiden. --: : a Den arma Anna Leighs hjerta begynte häfigt klappå, ock hon vara hära att vända Å och gå hem igen. Landtlifvet hade. giort henne skygg för freinmande; och denna Su-. sanna Palmer tycktes henne på all beskrifning vara en riktigt förnäm dam. Blyg och förläsen knackade hon på den anvisade dörren, i let hon gjorde en enkel nigning utan att.säga sågot. Susätma bar på sina armar sin lilla systerdotter;: som med ömma smekningar höll sig fast kring hennes hals, men hön satte den illarsakta ned på golfvet och framsatte genast en stol försAnna Leigh, så snart hon sagt vem Hon var. vt : Döt är icke Will som bedt mig gå hits, sade modren ursäktande; det är jag sjelf; som önskar att få tala med er, a (Förts: följer.)