Aftonbladet – 23 januari 1852, sida 1

och blott de sjelfva få ostördt tala äro de ej så oförståndiga att de fordra uppmärksamhet på hvad de säga. ; Af den gamle mannens tal hade Will emellertid fattat så mycket som att han :en gång hade haft en ganska god handel, men gjort en större konkursj än någonsin någon frukthandlare gjort, som: han. hört talas omy åtminstone någon, som icke. tillika sålde fisk och: vildt. Denna stora ;konkurs tycktes utgöra en epok i hans lif och något, vid hvilkets omtalande han dröjde med ett särdeles slags högmod, Det tycktes som om han för det närvarande hade slagit sig till. ro ochibet rodde af sin dotter, som: höll en liten småbarnsskola. Men alla dessa omständigheter fattade och ihågkom Will. först när han lemnat deras hus; då han hörde dem berättas tänkte han blott , på Susanna. Sedan han vunnit insteg .hos mr Palmer, dröjde han icke länge innan han uppfann något skäl till förnyade besök, . Han lyssnade till hennes. far, han talade med; den lilla systerdottern; i men både medan han lyssnade och talade såg han på Susanna. Hennes far, som alltjemnt skröt af sin fordna välmakt, utbredde sig i detaljer, som skulle förefallit Will ganska tvetydiga, om icke den milda, älskliga, : blygsamma Susanna hade spridt ett oförklarligt doft öfver allt som var henne nära... Hon talade aldrig mycket; hon var vanligtvis flitigt sysselsatt vid sitt arbete; men när hon rörde sig: var det så utan buller; och när. hon talade! var det i ena så sakta och mild tony att tystnad, tal, rörelse och stillhet tycktes likasom höja henne högt öfver Wills: fattningsförmågay i någon helig, och otillgänglig sfer — högt öfver hvad han kunde hinna, äfven sådan som hon kändehonom! Och om hon blefve ber kant med den sorgliga hemligheten om hans systers vanära, hvilken alltid framställde sig