Aftonbladet – 21 januari 1852, sida 2

— på sina krafter och Försynens Vilja; det ättdä som aldrig förtviftår och aldrig ger etter, för sVårigheter och omständigheter, som utan betänklighet uppoffrar enskilda fördelar för ett Klätt insedt allnänt nyttigt och godt. Visaknae dehhå — ännu. Vi sakna — — ack! vi säkna mycket, men stbra män, dem sakna vi ej; män som tid efter annan framtradt ur det tysta herimet vid Isfjelln — och verkat i veriden ellår vettenskapens epoker, och påtryckt dem stämpeln af sitt snille. Allt ifrån Oden och till Våraj dagar ha de fortsatt sig, dentia serie af ynglingar — eviga ynglingar i andans verld — andeliga vikingar, som låtit Sveriges namn Bret ring jorden med ära. Och det är märkligt attdessa man alltid vunnit sina sear genom en egenskap, som anses hufvudsakligen brista svenska natiohalkarakteren — ihärdighet. CS Våra störa krigare; statsmän, Vettenskåpsmän ha alla segrat genom sin ibärdighet i Hvad de velat. Att läsa deras historia är att låsa Historien om ibärdighetens makt. Eriösons lif kommer att ge ett exempel till af denna art, ett herrligt bevis på måkten af det ihärdiga arbetet i förening med snillet. Vi sluta denna episod, som ej tordesynas ling för svenskar, med den önskan: måtte vår store landsman snart återses af sitt folk och fädernesland! Det var en allmän folkdåg — en så kallad shillingsdag— då jag först besökte expösiidnen. Under löppet af denna daj besöktes den af etthufidfa u tusen å etthutidraätta tusen Menniskor. OCh skådespelet, som detta