Aftonbladet – 21 januari 1852, sida 1

sköna verld, kunna: genom resor slå bortsorger, förbättra helsa, förnya krafter-och åsigter, lefva, lära, njuta — så, som jag sjelf gjort det, och tycker mig. ej kunna vara nog tacksam för! .... Huru värmande, huru gudomligt att vara utförare af ett sådant Jordiskt evangelium, ett sådant glädjebudskap till menniskornal Sel Detta fanns fördoldt i en af mängden förbisedd machin, i det lilla svenska rummet på verldsexpositionen. Behöfde den lyckliga uppfinnaren den nya verldens stora and-rum för att verkställa sin upptäckt, för att andas och verka i frihet? ar hans fädernesland, var Sverige honom för trångt? — Det skulle göra mig ondt om han funnit det så. Ett gör mig godt; det är att han lärer hafva sagt: -Om jag lyckasi min uppfinning, då — men icke förr, kommer, Jag åter till. Sverigeln : .. ; NT Här är ock ett förhållande -emellan moder och son... så stort och heligt att... Vi.ej kunna jemnföra det med något annat. — Det är ändå märkligt med detta lilla folk, kastadt af skickelsen högt upp mot polarkretsen, afskildt från stora verlden, detta lilla folk af tre millioner svenskar. Visakna mycket, som gör andra folk stora, som berättigar dem att taga initiativet i verldsutvecklingen. Vi sakna, ännu, religionsfrihet — den ädlaste af all frihet; vi sakna dermed tankefrihet; samvetsfrihet i dess högsta objektiva form, Vi sakna den med allt dess förädlande fruktbringande bf. Vi sakna den mäktiga samfundsanda, som ständigt vaken och verksam vet latt göra fredens tid till en tid af ädla eröflringar, den samfuudsandan som kan försätta berg i tron — den seende, urskiljande tron