Aftonbladet – 19 januari 1852, sida 3

Na ER FETA ITA LD Tre TO TEA IR TNG MER PTT ETSI ME STA IV VOTE TT rättigheters namn, till hvilka menskligheten genom sin bestämmelse är kallad. Näväl, regeringen lyckades ännu ed gäng att drifva mig utur min ställning och att rycka pressen ur min hand, men jag tänkte, att för en man, som har vilja att verka för frihetens såk, finnes det ingen makt på jorden, som kan så stänga honom i detta hänseende, att den ej lemnar honom nägon plats öfrig för verksamhet. Så beslöt jag inom mig, att om j genom maktspråk och väld tagen pressen ur mina händer, sä skall-jag ställa mig på talfrihetens grund; afstängen j mig från det oftentligå politiska lifvet, så vill jag gå till det sociala lifvet; afstängen j mig frän det sociala lifvet, går jag till familjelifvet; och frän familjelifvet. till det enskilda lifvet; men aldrig skolen j-lik väl lyckas att fullkomligt hindra min verksamhet Funne jag ock blott den minsta plats, är jag besluten att äfven der göra så mycket godt jag kan. Sedan ressen blifvit ryckt ur mina händer egnade jag mina fiafter och min verksamlet till etablerandet af en association för materiella ändamäl, — för sädans ändamäl som voro förenade med landets materiella välfärd, då det ej var möjligt att göra någonting på nägon annan väg. Österrikiska regeringen, som alltid misstänkte att det var nägon politisk afsigt i allt hvad jag gjorde — jag tror den skulle ha misstänkt något politiskt i t. o. m. min middagsätning — (skratt) sökte förstöra min ställning med alla de medel er sädan styrelse har i sina händer. Hvad blef följden? Följden blef, att dessa klasser af det ungerska folket, jordbrukare, handtverkare, och köpmän, till befordrande af hvilkas materiella intressen jag, utan politiskt ändamål, hade etablerat föreningar, — att alla dessa män, då de sägo att styrelsen ville sätta en bom äfven, för deras materiella intressen, kommo till mig och på detta sätt småningom blefvo delaktige af mina politiska äsigter. Vi blefvo ett stort parti, och detta parti blet en nation och genomförde alla de stora frågor, som vi i Ungern hafva genomfört. (Bifall) Välan — sedan det mörka ödet hade af mitt ringa jag gjort en fattig, förföljd landsflyktig, kastad bort till det aflägsna Asien; så fann den förste guvernören öfver det fria och oberoende Ungern sig såsom fånge i grannskäpetraf det rum; hvarifrån för tusen är tillbaka den ungerska nationens förste anförare uppbröt; jag var gemligen i Kutayah; öch Angora ligger endäst 20 timmars väg ifrån Kutayah. Detvar denna plåts, derifrån den :magyariska racen utgick, dä den kom ned ifrän Asien, för ått få sig ett nytt hem i Europa. Sä kastade mig den mörka skickelsen tillbaka till den punkt, hvärifrån tusen är förut den ungerska nationen uttägade: Huru kom jag ifrän dettå mitt fångelse? Joj-under skyddet :af eder ärorika flagga (bifall); hvilken blef inw förstas gängen svept. om: kring den fattige ungraren — Ungerns namn var för få år -sedan knappast. hördt i-Amerika. — Och den blef-icke förgäfves svept omkring mig. Nej, det: var en stor handling! Den förkunnade för verlden, att det fanns-ett starkt, fritt och ärorikt folk, beredt att beskydda fribetens sak och mensklighetens rättigheter i. deaflägsnaste delar af verlder. Nåväl — hvilken ödets. vexling. sen j ej i mig! 4 Då: jag fördes ombord på edert stolta skepp, beskyddad af eder ärorika flagga, och då vi äfven blott för -ett ögonblick, vidrörde någon kust af Italien, Frankrike, Portugal och: England — öfverallt klappade menniskornas hjertan emot mig med :vänliga, jublande helsningsrop.. (Höga bifallsyttringar). Nu känner jag mig nästan dignande. under tyngden, at de-stora ; pligter, hvilka detta mensklighetens jubel pålägger mig; men så mycket är säkert, att jag ber eder, M..H., icke fästa eder vid min ringa persons bristande förtjenster.-. Jag känner ingen personlig storhet i. historien. Min öfvertygelse är att hvilka stora handlingar nägon person i historien än må ba utfört, änskönt han må hafva varit i spetsen för menskligheten, så har han dock med alla sina väl använda förmögenheter och med all dep framgång som må hafva följt honom, endast gjort så mycket Som det är hvar mans pligt att göra för. sitt land. -Jag känner således ingen personlig storhet... Hvarje personlig storhet mäste försvinna inför. -mensklighetens stora ande. Tagen : derföre ej) min ringa persons brist på förtjenst i betraktande!) Ansen mig icke för äregirig, emedan jag har sagt eder: n gäng förut, att jag ej eger nägon annan äregiighet, än den — att icke vara äregirig; — tagen: let alltså ej för äregirighet, då jag säger eder, attl: ullt detta bevisar mig, att det är en Försynens skic-: else med uti mitt lif. Måhända är jag bestämd att i itföra nägon stor välgörenhetspligt mot mensklighe-: en. Jag intager denna ställning. Jag-har aldrig ett mig om efter ett stort fält för mina handlingar, t nen jag har alltid haft och skall alltid hafva en nogll nanlig beslutsamhet, att med beredvillighet emottaga fr warje pligt som denGudomliga Försynen åläggerfe nig; om den är stor eller ringa; det är för mig det-1Is amma. Jag emottager af Försynens hand: och skallle öka fullgöra,.så godt jag förmär; med redlig håg ocht rofast bjerta, dessa pligter, de må våra stora eller må. De bifallsrop; som helsa mig, äfven frän Sve-l ige till de Förerta Staterna; äro uppenharelsen afld n vänlig, en broderlig känsla, som räder hos ochja örenar alla äfven från hvärardra aflägsna folk, ochÅ! F den öfvertygelsen att det finnes en gemensam an-Å varighet, en enhet i mensklighetens bestämmelser, ch att: denna. bestämmelse icke kan: nedtrampas i ägon vräcvaf verlden; utan-attalla andra delar, alle ndra lemmar af menniskoslägtets stora familj, må te känna sig. afficierade deraf. — Ni har talat om rankrike, M. H. Jag hoppas med tillförsigt, att den tora, fransyska nationen skall lyckas att snart, gan-) ka snart, göra af sitt land en fri republik. Ja oppas! att en: sann. republik skall der grundas uppä idane grundsatser; som mä--befrygga dess fasthet ch säkerhet möt alla de svärigheter,, hvilka i närvaunde stund äro förbundna med Europas politiska lif; len jag begagnar tillfället att uttala min ringa, öfertygelse, att sedan jag noga begrundat centralisa onsideen;-har jag kommit till defiäsigt, att detls: ke finnes möjlighet för verklig frihet med centräli)li vtion; Jag är viss om att det skall bli.en stor väl-i erning för menskligheten, då denstöra franska Ha onen känner sig benägen; att öfrergifva sin-böjelse ir centralisationen, hvilken:lederssitt: ursprung från regiriga.män. För att vara.en eröfratide: nation, läste makten vara centraliserad; meno för att våra i, mäste den nationella sjetfstyrelser vara sjelfsty-)i se i hvarje hänseende, i familjen och kommunen, h religiösa : ch sociala; förhällanden, i provinser; ; ater. Tänk blott, M, H., med den centraliserade jakt, som nu äger rum i Frankrike ;, har styrelsen i na händer en arme af en half million mäns: under isciplinens jernhårda lagar, hvilka äro nödvändiga il! n stående -arm; disponerar en budget af merl n tusen millioner francs; har makt att tillsätta i varje offentlig plats i landet och har-sålunda en ci-I I embetsmannakär af mer än fem hundra tusen än. Den minsta mären i den minsta by. har sinoi aställning endast ifrån styrelsen. Hela polisen, alla ehsdarmer;: med ett ord, hvarje man af. nägon puik egenskap har sin ställning beroende af styrelsen. u,hemställer jag vördsamt. och frågat eder;! MLJH-, det icke en stor svärighet i afseende. ä den natio-t ella friheten; att hafva-en sädan makt lagd: i-stylsens händer? Ar-detta icke farligt för friheten?) et vore nödvändigt för frihetens sak, att hvätje pre: lent i Frankrike, som är satt i en sådan ställning, re en Washington, men det är visst, att Washing ner utsås icke sä lätt på jorden (Skratt).. Ve. det ud, hvars frihet beror. på en enda mans personliga rakter! Statsförfattningen skall vara sädan;att iru den mans karakter må vara :beskaffåd; i lvil äs -hand makten ärlagd, vare sig den bästa eler): n sämsta, så skall han aldrig ega makt, att mise uka sin ställning emot sitt eget lands frihet, och öda garanti kunha endast sådana institttioner lemsom äro byggda päsjelfstyrelse, alldenstund menskorna. ofta bedrägä Sig 1 valet af individer, eme-ldå n. de icke kuna se in i bjertats hemliga vrär; ha bh derföre är det som jag uttrycker. min ringami skan och Öfvaringnika Att iu de denn TR Kllla re twW