Aftonbladet – 19 januari 1852, sida 1

N EE SA ETERN de konservativa af Sv. Tidningens skrot och korn, och de s. k. strängt konservativa. De förra skulle. således vara, hvad någon landsortstidning kallat, de konservativt reformerande, eller kanske bättre de reformert könservativan. Dessa menaSv. Tidn.: höra till etthelt annat slägte; de vilja patt eftergifter göras, att det i många fall icke är farligt att göra sådana, samt att man derefter så mycket kraftigare. och med det allmänna tänkesättets bifall kan försvara det väsendtligaste, det oeftergifliga i vårt statsskick. Man aktar sig likväl noga för att upptäcka hvilka eftergifter, måste göras och hvilka som icke äro farliga. Sv. Tidn. må förlåta oss att, innan en sådan upptäckt sker, måste vi betrakta de reformerta bland konservatisterna med samma ögon som de katholska, hvilkas allena saliggörande tro grundar sig på status quo 4 allt. E å Hvad angår sjelfva tvistefrågan mellan Aftonbladet och Sv. Tidn., så utredes den föga af den sistnämndes replik. Den företer egentligen endast ett rätt-kuriöst dilemma, nemligen att då de konservativa medgifvit någon förändring (det vill väl, rätt öfversatt, säga, när de icke kunnat, eller ansett med sitt intresse för ögonblicket förenligt, att hindra densamma), då har den varit nödig och nyttig,; men när de konservativa hindrat reformförslagens genomförande,, så har äfven sådant varit ländande till landets fördele; Detta liknar nog mycket Polykarpi argumentation i den bekanta komedien Kronofogdarne: mnär jag dricker, så är det rättv.. Skillnaden emellan konservatismen i Sv: Tidn: och stock-konservatismen skall likväl besticka sig deruti, att den sednare gråter ötver alla liberala reformer, men den förra endast öfver sådana, som möjligen skett eller kunna komma att ske utan de Konservativas medgifvande. Men vi upprepa det: innan man vet hvilka reformer Sv. T:s könservatister vilja medgifva, är man lika litet klok som förut på distinktionen mellan de tvenne species af samma genus. Sv. T. påstår sig icke hafvea sagt, att den gillar ståndsrepresentationen på fyra åtskiljda rumy. Derför hafva vi ej eller båskyllt henne; vi hafva endast uppgifvit att hon vill försvara ståndsrepresentåtionen, utan att hitintills nafva inlåtit oss i undersökning derom, huruvida denna institution kan blifva bättre på t. ex. fem eller två rum, än på fyra. Derom blifver det dock god tid att yttra sig innan nästa riksdag. Sv. T. finner vårt påstående oförklarligt, att de konservativa skulle oupphörligen hafva motsatt sig stadgandet af dena kontrasignerande ministerns ovilkorliga änsvatighet :för alla de konungens beslut dem han genorn sin underskrift förvandlat till regeringsbeslut,. Sv. T: åberopar härvid emot 0ss38 S Reg.form. och 8 Ansvarighetslagen samt uppmanar oss att i denna punkt erkänna vårt misstag. Sv. T. lärer således helt och hållet hafva förgätit de varma strider, some vid flera riksdagar egt rum angående en förändrad lydelse af.I och:38 S8 Reg.form. i den syftning, att kontrasignantenaf ett regeringsbeslut, som utan att strida mot rikets grundlagar eller allmän lag, befinnes stridande mot rikets sann-. nema nytta, skulle derför vara ovilkorligen ansvarig ulan rättighet till skydd emot tl! anmärkning, endast han tillstavsridsprotokollet anfört sin serskilda meningp. Det äf emo. denna af de liberala städse yrkade, både nöliga och nyttiga, konstitutionella reform, som de konservativa ,oupphörligen, (d. v. 8. så ofta frågan derom varit väckt) uppträdt med en häftighet, som hade det gällt att förstöra hela det monarkiska regeringssättet, då likväl tvertom detta, i vår tanka, just skulle befästas derigenom, att all ansvarighet, både den juridiska, moraliska och politiska, medelst ett i grundlagen tydligen uttryckt stadgande, ovilkorligen ålades ministrarne, så att dessa sednare icke, (hvarpå flera exempel finnas), kunna krypa bakom konungen och ställa honom ensam såsom skott-tafla för det allmänna missnöjet. E Om det behagar Sv. T. att diskutera dettal ämne, så skola vi icke blifva henne skyldiga bevisningen för vår sats. För dagen torde detta vårt svar på hennes artikel i fredags göra tillfyllest. SS i