Aftonbladet – 19 januari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 19 Januari. Posttidningen för i lördags bekräftade vår förmodan, att erkebiskopsutnämningen skulle förekomma i den under samma dag hållna konselj. H. M. Konungen här till detta embete uthämnt biskopen i Strengnäs stift, kommendören åe., hr Dr H. OQO. Holmström. ; Vi förmoda att denna utgång i allmänhet vår väntad. Biskop Holmström är en man af fin takt och långvarig riksdagserfarenhet. Hans politiska grundsatser äro tillräckligt ådagalagda, äfvensom hans utmärkta skicklighet såsom presteståndets v. ordförande. Han har dessutom bland sina antecedentier en merit, som under närv. omständigheter kan synas tala till hans fördel, nemligen att hafva med sin röst såsom ståndsledamot bidragit till förkastande af samma representationsförslag, hvilket han; om vi minnas rätt, såsom ledamot af före täende rikss dags konstitutions-utskott förhjelpt att göra hvilande. 6 Det är beklagligt, att i-afseende på dem, som i första rummet. borde: få vara soch kallas andans män, icke få i första rummet tala om andans egenskaper. Såsom ett politiskt embete finnes erkebiskopsdömet, ehuruväldess sjelfskrifna ordförandeskap i presteståndet icke är ett sekelgammalt; såsom ett andligt embete måste. vi. så godt-som förneka dess tillvaro: Den klingande titeln ;Svea rikes erkebiskop är nemligen, öfversatt på ett mindre ljudande språk: biskopen i Upsala stift,, hvilket, i sin egenskap att vara det förnämsta, äfven. efter reformationen kommit att bibehålla benämningen erkestiftet. Detta är tillfälligt, och i andlig mening. vill denna befordran blott säga, att biskop Holmström utbytt ett mindre stift mot ett större. . Vi anse.denna sak föga vigtig, emedan. -vi finna: biskopsdömet i sträng mening. oförenligt med den protestantiska principen, och i följd deraf icke kunna af denna institution vänta någon förnyelse eller kraftigare väckelse åt det religiösa lifvet. Att deremot. en. biskop, såsom, chef för en af statens embetsmannacorpser,: kan uträtta mycket godt till ordningens befrämjande, medgifva vi gerna, och vi önska att Erkebiskopen i detta fall måtte i sitt nya stift. finna all anledning till trefnad och tillfredsställelse,såsom också hans kända humanitet i väsende, och välvilja och mildhet i sinnelag, gerall anledning att vänta och hoppas. Erkebiskopsstolen Har ännu en annan ej ovigtig sida, i det att-dess innehafvare tillika är prokansler för rikets första. universitet. Hr erkebiskopen har sjelf i sin ungdom uti Upsala universitets lärarecorps intagit en aktad plats såsom tolkate af Ciceros språk och den romerska bildningen, Det skall måhända smärta honom, att på nära håll bevittna, huru den allmänna hågen för klassiska studier är i sjunkande: Det. skall: dock helt visst icke undfalla hans skarpsynta blick, att grundligheten af dessa studier icke förlorat, utan snarare vunnit på deras inskränkande till ett färre antal idkare, och att den praktiska bildning, som allt mer gör sig rum äfven inom vårt gamla universitetsväsende, är fullt ut lika så berättigad som den klassiska, och lika väl om ej bättre egnad att bilda karaktärer, hjerta och förstånd för det medborgerliga lifvet. Men äfven i afseende på elementaroch folkundervisningsväsendet fästa: sig fordringar och förhoppningar vid den nya erkebiskopens person. Hvad angår elementatskolans reform har han, som bekant, inom sitt eget stift endast ; ångsamt gifvit vika för nyare åsigter, dock, utan att drifva motståndet. tillden ytterlighet som en embetsbroder i hans grannskap, äfvensom det är bekant, att han åt grefve Rulenschölds folkskoleplan -egnat en uppmärksamhet, som torde berättiga till den förhoppNing, att denna plan genom hans intresse måvända skall vinna den vidsträcktare uppmärkamhet och det praktiska -gehör, den, för sin pre förträfflighet och sin verkställbarhet så : räl förtjenar. Huruvida hr Holmström kommer att i nåson mån afvika från sin företrädares politiska iandlingssätt eller stadigt vidblifva dennes rundsatser och öfvertygelse, skall tids nog isa sig. Troligt är emellertid, att han komner att utbyta den högburna och strängt preatensiska: hållningen mot den mjukare diplonatiska foglighet och böjlighet i formen, som ner tillhör nyare tidens skick och väsende. — Man tyckes i Svenska Tidningen hafva ast alt fortsätta tvisten om våra konservatis as benägenhet för reformer, eller, som Sv. dn. hellre så vill hafva det uttryckt, deras ER AR RR VR