Aftonbladet – 15 januari 1852, sida 1

Den sista bok, som sett dagen i ett fängelse, och som föranledt föregående betraktelse;: är Proudhons arbete: Ideeigönerale :de-la revolution du-XIX -Sigele:s Daterande sitt företal-ifrån: Conciergeriet utbrister -den-hetlefrade författaren: Under-ledigheten i ettlångvarigt fängelse, sedan regeringen: förstört min -journalistiska-penna och medän denhöllnmig ifrån dagbladens krig, företog. min. upproriska: själ en resa uti ideernas rike; och .den-hade med sig från denna resa en liten: behändig -oktavvolym på emellan -treoch fyra-hundra -tätt tryckta sidors. Liksom alla andra skrifter-af denna. sällsamma författare, innehåller denna bok-många förvånande-saker..-Han? anfaller alla menniskor och alla saker: absohitism, konstitutionalismy radikalism; socialism; -kommunism; -med -ett -ord -alla nismer) -som-samtiden eger; för ett -erida: stort faktum knäböjer han: liksom för en gudomlighet, -den-allsmägtigä, hemlighetsfulla, obeskrifbara revolutionen, som: kommer öfver oss: med enchastighet af tre tusen-mil i sekunden. -Han-väger ejsinaord. Ludvig Filip var en gammal-skurk (un: vieux fourbe)a;Guizot kedref sitt verk med -korruptionens naivetet; Robespierre är en bastärdaf Loyola, och -mrLouis Blanc pinbilladesig vara revolutionens bi; då han icke var något annatänidess gräshoppascc Följande anekdot såknar icke sitt intresse. Han var förlofvad medrett-fruttimmer, somregde någon förmösgenhet; Han gick som alla andra till en notarie för att få äktenskapskontraktet uppsatt. Då Proudhon hade utvecklat de ekonomiska punkter; som deri skulle ingå, utbröt lagkar