Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 3

åra trot te tr be RR JA Nr re hafva alla vid visitationen närvarande poliskonstaplar ;l enstimmigt intygat, att de i Rosengrens byrå päträfI fade ljusen varit till storlek, trädarnas antal i vekartie och öfriga omständigheter fullkomligt lika med dem, som qvarlemnats i lådan, som dem, hvilka å I terfunnits i säckarna, hvarjemte Rosengrens egen hustru upprepade gånger försäkrat, att hvarken hon eller hennes man stöpt nägra ljus. För att komma ifrån denna hustruns utsago påstod R. att hustrun genom Hot af poliskonstaplarna blifvit tvungen att beTljuga sin man, hvaremot hustrun likväl genmälde, att, om hon skulle hafva nägon att frukta; vore det manhen, men icke nägon annan. Rosengren, som under I hela ransakningen visat en särdeles fräckhet, begärde slutligen att blifva ställd på fri-fot, hvarå naturligtÅ vis icke fästades något afseende. . Målet förekommer äter nästa måndag: — Arrendatorn Eric Söderberg från Fogelby i Bot I kyrke socken, hvilken ofta ä Kornhamnstorget infinoer sig för att afyttra slagtade kreatur, var i gärinI kallad till poliskammaren, angifven att hafva till en handlande försält ett illastinkande ko-kreatur. Då pohskonstaplärne upplyste att köttet var nästan rfutset, och kreaturet förmodligen sjelfdödt, så förerdaade polismästaren att detsamma genast skulle nedgräfvas i jorden. Söderberg syntes icke nöjd, men doekymrade sig dock icke så mycket om förlusten af köttet, som om att få upprättelse för en erhällen knuff Tlaf öfverkonstapeln Heren, hvilket våld målsegaren ddock förklarade icke bafva egt rum; — Uti poliskammaren förekom i går ransakning angående ett våldsamt uppträde, som sistl. lördagsafton passerat ä krogen i huset n:o 1 vid Södra Slusslgatan.. Det upplystes, att sjömännen Gustaf BergÅström och Olaus August Olsson kl. 9 pä aftonen inkommit å krogen och sedan nägra förut innevarande personer börjat att släss, på uppmaning af krogföreständerskan skiljt slagskämparne åt. Jernbärarne Joban Gustaf Lindqvist, Johannes Jansson och Petter Sjöqvist hade kort derpå inkommit och säsom de pästodo äfven på begäran af krogföreständerskan säsom de uttryckte sig hyfvat uts samtliga i krogrummet innevarande personer. Lindqvist hade då med en afbruten sabelklinga huggit såväl Bergström som Olsson häl i hufvudet, så att blodet frustat ifrån dem. Lindqvist, som nu vid förhöret förde ordet för samtlige tilltalade, pästod att han jemte kamraterna varit posterad å vakt utanför jernvågen och på budskickning af krögerskan infunnit sig å krogen för att byfvåa ut de vildsinta gästerna.. Att han tilldelat de särade sjömännen de äkommor, som företedt läkarebetyg omförmäler, erkände han, men förnekade att hafva huggit med klingan, utan endast stött till med sabelfästet. Flera vittnen intygade dock motsatsen, jemte tillägg att de särade sjömännen uppfört sig belt fredligt och endast velat förekomma oväsende, som -föröfvats af andra i krogen innevarande personer. Hr polismästaren Sträle tillrättavisade Lindqvist på ett allvarligt sätt för hans våldsamma framfart, Tsom säkerligen kommer att ädraga honom ett strängt straft. — Mälet uppsköts till om fredag för flera vittaens inkällande. 4 — I förgår inkom uti. Hr Kiblmans lärftsbod vid Fredsgatan en qvinsperson och begärde att få se på näsdukar, hvarvid flera sorter framtogos, men ej nägon I passade, Straxt efter det hon: utgått frän boden saknades 1 st. kattun å 1937, alnar. Hr Kihlman satte genast efter henne, som gick in i -Bondiska huset vid Rosenbad och päträffades i trappan, der hon innehade det stulna tyget. Tvä poliskonst. tillstädeskommo och arresterade henne, och i häktet uppgaf hon sig heta Fryckman. Vid förhöret iPolisen i går igenkändes hon vara korrektionshjonet Maria Amalia Kinander, och medgaf att hon ingätti lärfts. boden för att köpa en näsduk, men fick ej någon som passade, hvarefter hon ingält i portgängen till Bondiska huset, då hon säg Kihlman ditkomma efter och medhafva ett st. kattun som han pästod henne hafva stulit, men som hon förut icke ens sett. Kinander fick gqvarstanna i häktet, och vittnen skulle inkallas. — Dagligen uppstär ä Hötorget gräl och oväsende emellan ätskilliga af resp. mängelskorna, hvilketofta förorsakar större folksamlingar, helst slagsmäl blir följden om icke polisen i tid skyndaratt skilja stridsbjeltinnorna ät. Under mändagens session hölls ett förfärligt tumult i Poliskammarens förmak, ithy att icke: mindre än 11 st. af Hötorgets mest: talföra mängelskor voro uppKallade, dels: för att-svara och dels för att vittna 1 afseende å tvenne sistl. lördag passerade uppträden. gl. mot 11 tägade denna karavan af till utseöndet välmäende matronor upp till den kopgl. polisen; men under afbidan -på mälets påropande begärdes då och 14 permissionaf kommissarien; då sällskapet under högljudd samspräkan tägade af till Kolmätaregränden, för att intaga vederbörlig förfriskning. . yKjellström mot Asklund päropas nu; och hela båtaljonen rycker fram, deribland-den uti polisens annaler så bekanta Maria Pettersson. Rapporten uppTäses, soi innehåller, att Anna Maria Kjellströman gifvit sin yrkessyster, den trätgiriga mängelskan Sara Maria Asklund (förut känd under namnet Lindqvist), att hafva på-Hötorget oqvädat och beskyllt henne vara svart i själen och hafva vittnat falskt. En mängd vittnen åberopas, men Asklund jäfvar genast Petterssonskan, derföre att de ha ett annaf tääl med hvarandra. Pettersson mäste gå ut under detta mäls handläggning, men syntes deröfver högligen förtörnad. Såsom vittnen höras nu Christina Ryström, Johanna Elisabeth Zetterberg m. fl., hvilka intyga angifvelsens sadningsenlighet, men tillika att Kjellström äfven förolämpat Asklundskans och pästätt att hon vore en äktenskapsdjefvula. gr Vittnet Zetterberg, som fastän hon tycktes hafva intagit en temligen stärk ballast; Våggade hit ocWdit, ällfrägades af polismästären, huravida hon ickevore rusig,, men geamälte dertill: Herre Gud; jag har lite hufvudvärk, och är endast orolig öfver att icke snart komma upp på torget. E : Polism.: Nå, Kjellström, hvad gör du för påstående? rö 5 Kjellström: Herr polismästare! Polisen är det minsta ställe jag obligerar. — Uti runda åtta års tidhar jag stilla och fredligt suttit predvid:min körg äHötorget; men se, då Asklundskan kom dit, då plef —n lös. p (Alla vittnena instämma i chorus.) Polism.: Nå, efter Asklund vill böra vittnen, så skall hon få sin vilja frans, och mälet uppskjutes. Kjellström: Lät saken för min skull förfalla, nädig lagman, ty uppriktigt sagdt, ba hvarken jag eller de här. systrarne någon lifiigare öpskan, än att få bort Asklundskan från torget, ty kön är en verklig djefvul. Dä alla de Sr mängelskorna instämma uti Kjellströms, begäran, så skulle anstalt fogas om Asklunds förflyttande till annat torg; hvarpä detta mäl fick förfalla. , sAsklund mot Pettersson uppropas, och med gravitetiska steg samt under smäleende framträder poliskammarens gäst, mängelskan Maria Pettersson. I släptäg med henne följer en massa Yrkessystrar. Polism: Nä! Pettersson är anpifven att på Hötorget äterigen hafva skymfat och smädatsävsl Asklundskan som hennes man, instrumentmakare gesällen Asklund: : Pettersson bara gyckel Kongl Lagman; det var Grefvinnan Roos; (pekande-på en af:de Korpulentaste bland vittnena)-som begynte. Polism. Ar Roos Grefvinna ? Åh Nej, nädig lagman; mitt öknamn är Grefvinna. Pettersson; Jo; Asklundskan: och jag stodo sä nära hvarandra som Grefvinnan och jag nu stär. Då yttrar hon; hör du Pumpa Lustig (Gudnäs det hamnet har jag en gäng fätt, och får väl behälla det så länge jag lefver) du har stulit, och förra mannen som var fångknekt, har sagt att han mäst sätta spanska tröjan på dig. Då blef jag disperat och svarade: ännu har ingen dd mk tröja nå mig Och hvad jag suilit det har