Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 2

det, desto välsignelserikare blifva deras verksamhet för enskildt och allmänt väl. Om de nyare framstegen i sockers till verkning af. hvitbetor, samt hvilka fördelar denna tillverknings införande i Sverige kan lemna. . Att vilja försöka producera socker af hvitbetor här. hemma i;landet, i täflan med kolonialsockret från de-varma länderna, skall, vi undra icke .derpå,i första ögonblicket,betraktas såsomjett icke blott onaturligt, utan äfven vådligt förslag, utgånget från en opraktisk välmening, .;men ; hvars utförande icke skulle TR annat.resultat;, än ;-penningeförluster och örodmjukelsen af missräkning och felslagna förhoppningar. VI säga att det ingalunda skulle förundra oss om detta vore mångens första tanka vid läsningen af öfverskriften till denna uppsats. Ty det är väl bekant, att för omkring tjugu år sedan — vi mena att det var emellan åren 1828—1832 — gjordes i Skåne icke så obetydliga bemödanden för hvitbetans användande till sockertillverkning. Om vi ej..misstage oss anlades till och med ett sockerbruk för dettå ändamål, och vid technologiska institutet. härstädes anställdes jemväl:en mängd vetenskapliga undersökningar i ämnet. Resultatet blef dock noll, eller rättare ett ansenligt minus, vare sig i följd af felaktiga tillställningar af dem som befattade sig med affären, eller af brist: på kapital eller bvad det kunde vara. ..Nog af, slutsatsen i allmänna omdömet blef den, att hvitbetsockertillverkningen icke passade för vårt land, äfvensom att den öfverhufvud hvarsomhelst i Europa vore en drifhusnäring, som endast kan upprätthållas genom öfverdrifvet höga tullar å kolonialsockret, till ett orättvist monopol ör. den onaturliga näringens idkare inom landet; men till skada såväl för den utrikes handeln som . förbrukaren. Denna opinion, som till en början närdes af de höga importtullarng på socker i Frankrike och i Preussen, bar sedermera hos oss bibehållit sig oförändrad ända till närvarande tid. Men de statistiska resultater som de sista trenne åren lemmat angående den utveckling och fart, som hvitbetsockertillverknivgen och, i sammanhang dermed, odlingen af hvitbetor tagit i nästan hela det öfriga Europa, äro så utomordentliga och öfverstiga så all föreställning, och vinsten som både landtbrukare och fabrikanter hemtat af näringen, enligt säkra bevis så betydlig, under det nyate upptäckter i hvitbetans behandling för sockrets utdragande gjort det möjligt att täfla i priset med rörsockret till och med utan behof af någon skyddstull, att detta ämne för närvarande både i agronomiskt, industrielt och kommercielt afseende uppstigit till en af de allravigtigaste näringsfrågorna för alla nationer i Europa. Vi skole i det följande meddela några autentika, ur utländska statistiska tidskrifter hemtade data, som bekräfta denna sats; och hvarvid vi synnerligen haft god ledning af den ofta förut citerade, i handelsoch näringsfrågor tillförlitliga engelska veckoskriften the Economist. Det var först i början af 1820-talet som man begynte att begagna saften af hvitbetan till sockertillverkning fabriksvis eller såsom en serskild industri, och egentligen var det i Frankrike, som några anläggningar häraf skedde på de första 8 eller 10 åren, gynnade af den . höga, införseltullen på råsockret från kolonierna. År 1828 hade denna tillverkning der stigit till ett totalbelopp af 4000 tons, eller 9,600,000 skålpund, som visserligen icke är obetydligt, men likväl ringa i jemförelse med förbrukningen i Frankrike. Uti de öfriga länder, hvarest samma industri begynt införas, utgjorde ; produktionen bemälde år sammanräknadt 3000 tons eller 7,200,000 skålpund således inom hela Europa tillsammmans 7000 tons. Emellertid fortgingo ifrigt de vetenskapliga undersökningarna och täflan till utfinnande af förenklade fillverkningsmethoder och förbättringar, i ändamål att kunna tillgodogöra största möjliga qvantitet-socker ur hvitbetssaften; och den allt större vinst, som hvitbetsockerfabrikanterna 1i följd häraf skördade under skydd af den höga importtullen, framkallade med hvarje år en så stigande täflan af nya läggningar att tillverkningsbeloppet i Frankrike år 1839 redan steg till 39,000 tons eller fem och en half gånger mera än elfva år förut. Detta resultat kunde nu icke undgå att vis: AR a rr ga tenn