Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 2

Alla husen i byn voro prydda med gröna granar, sammanbundna med: hvita och brokiga blomsterkransar. Deremellan hängde öfver . åskådarnes hufvuden allehanda -kronogrammer i stora rödabokstäfver. Här och der reste sig en ståtlig majstång med hundrade små fanor af glitterguld och kransar af fägelägg och glasbitar. På sidorna om vägen hade gossar och flickor lagt blomsterkransar öfver den silfverhvita sanden och derinom sammanbundit med hvarandra bokstäfverna J. och R.; detta betydde Jan och Rosa, och var uppfunnet afskolmästaren. 4 Mellan all denna grannlåt trängde sig en nyfiken mängd af åskådare, som strömmat hit från de nästgränsande byarne, för att åskåda detta märkvärdiga bröllop. De unga resande gingo från den ena gruppen till den andra och lyssnade till hvad folket sade. Men innan tåget, som kom öfver fältet, närmade sig byn, skyndade de till kyrkan och ställde sig derutanför på en höjd för att noga kunna öfverskåda allt. De betraktade tåget med en känsla nästan oränsande till vördnad. .. och verkligen var det så skönt och rörande, att den yngres hjerta klappade af poetisk hänförelse. Mer än sextio unga fickor, från fem 4 tio år, kommo, klädda i hvitt, och med jam. domens tjusande leende, liksom s a ljusa skyar sväfvande på himlens blå. 58g det kring deras friska anleten fritt ned rel ; ängande håre hvilade kransar af månads Ch 2 xosor, hvilka tycktes göra barnens fylli ,, öv: 0 pris slridigts .2 löppar skönhetens