Aftonbladet – 13 januari 1852, sida 1

; Sluta. upp med. arbetet och. gif mig -handen, förpaktare Nelis.v : Förpaktare., : mumlade: :qvastbindaren förvånad.: ; i Jan, ropade den resande, kasta qvastarne ut genom dörren; jag ger er en gärd, fyra mjölkkor, -en kalf, två. hästar och: allt hvad som behöfs för-ett hushålls: Nitror mig ej, fortfor .rhanoch: visade vastbindaren:. em; hand full medpenningar; njag säger. er sanningen, 1 Jag kunde redan nu gifva er den. erforderliga summan; likväl högaktar och älskar. jag er för mycket, för att -erbjuda,-erpenningar. Men jag-will göra er. till egare af ett -gods-och -beskydda edra barn, till-och. med: efter min död., i Det goda folket. .sågo. på hvarandra med tårade, ögon och tycktes icke rätt-veta hvad som föregick... Under det. den resande ville göra dem nya löften, drog Peterken honomoi handen, liksom om han .chade något att: meddela honom, 5 Hvad: vill. du, älskade. barn? Herr Jann, svarade: gossen, se bondfolket kommer tillbaka från fältet. Jag vet nog hvar jag skall träffa Rosa... Skall jag springa emot henne, för att-säga: att ni är kommen?24 2 Den: resande: fattade Peterkens: hand och drog honom -med. otålighet..motdörreny i det han sade: Kom, kom, för mig; hellre till henne. Och i det: han. med banden vinkade afsked åt busfolket, följde han barnet, som med skyndsamma steg. riktade sin gång åt midten af byn. Sårsnart: de kommo till de första husen, sprang bondfolket förundradt från ladoroch stall: och:såg efter dem, som om de vore ett underverk. Och -verkligen erbjödo de ett eget skådespel: barnet, i sin lilla skjorta och med bara fötter; söm skrattande och skämtande hoppadervid den -obekantes hand. Det