Aftonbladet – 12 januari 1852, sida 3

från de pligter som förbinda det med nationerna till Europas moraliska enhet, och derigenom till hela menniskoslägtets enhet — då var dess demokrati endast en förklädd egoism, förstucken under en prunkande benämning. För oss är derföre nationaliteten baneret för vår sändning, vårt gemensamma samvete. Den kräfver för sig sjelf och tillerkänner åt andra en oafytterlig rätt till oberoende. Målet är gemensamt — valet af medel, formen för organisation i ändamål att lemna det, tillhör nationen. Jemlikhet emellan folken är den enda säkra grunden för deras förbund. Och vår förening skall blifva ett förbund af fria och likaberättigade folk som oafhängiga i allt hvad som rörer deras inre osganisation, erkänna en gemensam nation, menskligheten, såsom stående öfver alla andra och förena sig i Guds namn till att! befordra sanningens och rättvtsans seger. På den italienska demokratiens banår stråla tvenne eviga ord, Gud och folket, dessa äro början och slutet på vår trosbekännelse. Gud är lägen, framstegets och kärlekens lag, fol: ket den enda tolkaren af denna lag. Vi emottaga inga privilegierade tolkare. Gud har sin tbron i hvarje menniskas sanivete af harmonieu emellan : hvarje enskildt samvete. och mensklighetens allmänna samvete äfvensond den allmänna traditionen födes en fortfarande sannningens uppenbarelse, som de mensklighetens ädlaste utvalda och rena, och folket djerft pröfvar och tillämpar i sin beröring inom sig och med andra folk. Påfveoch kejsaredömet äro för oss två lögner, — spöken af makt; som icke leda eller fruktbärgar det fria lifvet utan utsläcka det; Den italienska demokratien skall bekämpa bådadera, ända : till den dag då folkets Rom och folkets Wien har underskritvit den emancipationens för: bundsakt, som redan består emellan oss, och i hvars namn vi skola förena våra krafter på slagfältet. Denna förbundsakt är, ehvad än våra fien: der säga dertill, icke ett förbund af anarki, förstöring eller förnekelse af de elementer, som utgöra samhällets lif, eller tyranniet af en viss sekt eller ett visst system, som man satt i stället för det här bestående tyranniet. : Italiens demokrati är en nation icke en sekt. Vi erkänna två okränkbara elementer af lif: den enskilda och samhället, frihet och association, Vi anse alla de systemer som vilja uppoffra endera af dessa elementer för falska och farliga; -och ovilkorligen ledande till -anarki eller despotism. Vi söka att öfverallt bringa dessa två elementer i öfverensstämmelse. Vi vilja hafva en stat,. der det står hvar man öppet att utveckla sina andliga och kroppsliga förmögenheter, i hvilken vägen är banad för en hvar till alla uppfostrans och utkomstens källor, i mån af hans egna ansträngningar och till det fritt valda, betryggade och fortfarande arbete, på hvilket hans rätt till lycka och beqvämblighet i lifvet måste bero. Sädan är den stat, hvarpå vi bygga vårt hopp om ett sambhällstillstånd, som har fred emedan det är normalt, fritt från våld och reaktion, emedan det är bygdt på rättvisa, fritt från nödvändigheten af revolutioner, emedan det stöder sig på beständigt fortgående utveckling hos och broderlig förening mellan de nationer som befolka vårt land. Af dessa grundsatser kan ni härleda hela vår bekännelse; af Roms, Venedigs, Lombardiets Handlingar kan ni sluta till. det mod, hvarmed vår demokrati skall förfäkta dem; af vårt nationella partis närvarande ställning, som ni känner till styrkan och ståndaktigheten i våra föresatser; af de ord som den, Genuesiska demokratien talar till er, skall vi finna hvad tillit man sätter till er, hvilken sympathi binder oss vid er nation, och hvad hopp vi hysa att tilsammans bekämpa och besegra vår gemensamma fiende, . Således utsående fröet till ett varaktigt och för våra länder och det folkliga Europa betydelsefullt förbund. Farväl för en kort tid. Joseph Mazzini. Kossuth till Mazzini. Här är mitt svar på edra landsmäns adress. Förenade hoppas jag att vi i handling :skolå afgifva ett bättre. Förenade, emedan vår sak är er, emedan vi hafva en fiende, ett löger, ett syfte; förenade, emedan min republik, likasom eder, är hvarken tyranni eller anarki, hvarken ett förtyck af den enskildes frihet eller ett uppoffrande af sambhällighetens syften åt egoismens afsigter; förenade, emedan jag, liksom ni, erkänner ingen annan herre än Gud och mitt folk. Jag tror på er, liksom ni på mig. Farväl för en kort tid. — Ludvig Kossuth,: Eossuths svar till de Eenuesiska demokraterna. Då jag, en flykting från mitt eget land, i de röster af broderhg enthusiasm, som nådde mig från menniskomassan, som var församlad på stranden, helsade Italiens heliga jord med den hängifvenhet, sora gemensamma olyckor och gemensamma förhoppningar uppväckte hos mig, kände jag — o, himmelska tröst! — solidariteten af det nya lif, som nu besjälar