Aftonbladet – 12 januari 1852, sida 2

Bästa mor;-bor Rosa sedan långt tillbaka här hos er?a n SR Liksom om hustrun velat laga sig till att göra en lång förklaring, tog hon spinnrocken med sig och satte sig invid hans sida, hvarpå hon begynte: Jag vill berätta er, bästa herre, huru det har tillgått. Ni skall veta att då gamla Meulinkz dog, delade barnen arfvet sins emellan ; Rosa, som för allt i verlden icke velat ingå äktenskap — orsaken dertill behöfver Jag icke säga er — Rosa afstod hela sin del till brodern och utbad sig blott att i sin lifstid få bo hos honom. Tillika sysselsatte hon sig med att göra sina grannlåtssaker och vann dermed en rätt vacker styfver; pengarne behöfde hon ej lemna till sin bror. Hon använde hela sin vinst till goda verk, besökte de sjuka och lät på sin bekostnad doktorn komma till dem, om det behöfdes. Hon hade alltid ett godt ord i munnen för att trösta hvar och en, och en läckerbit i fickan för att fägna de sjuka. Då vi knappt varit gifta i sex månader , kom min man hem en dag dödssjuk af lunginflammation . . . det är derifrån han ännu har hostan qvar, som ni hör. . Vår barmhertige Gud och den goda Rosa hafva vi att tacka för att vår arme Nelis icke ligger på kyrkogården. Hade ni blott kunnat se, bästa herre, hvad non endast och allenast af kärlek gjorde för oss! Hon bar till oss täcken, ty det var kallt och vi voro i den yttersta fattigdom; hon lät vå läkare ifrån andra socknar komma hit, som rådslogo med doktorn här om den sjuses tillstånd; hon vakade hos min man, lätade hans lidande och mina bekymmer genom sitt kärleksfulla tal, och gaf oss alla de peningar. som voro af nöden för att betala mat ;ch medikamenter — ty Rosa var gerna sedd f alla — och då hon bad herrgårdsfruarne ler bondfolket att bistå de fattiga, så vä;srade man henne icke en liten gåfva. Sex iela veckor måste vår Nelis hållas vid sänren — och Rosa beskyddade och hjelpte oss ill dess han så småningom kunde återtaga itt arbete . . (Forts.)