Aftonbladet – 10 januari 1852, sida 3

denten lagt sina förrädiska planer mot författningen och nationalförsamlingen; men han fann till sin häpnad, att han hade alldeles missräknat sig. på general Changarnier och att denne vid en. inträffande kris skulle ställa sig till majoritetens disposition. Efter någon tvekan och ängslan fattade hr: L: Napoleon slutligen sitt parti, afsatte Changarnier och: bröt sålunda fullständigt med majoriteten. Nu uppstodö rykten om en tillämnhad kupp å la Brumaire; säkert är också, att någonting dylikt redan i Februari var i görningen, men att man vid närmare undersökningar af terrängen fann, att man icke kunde lita på solaterna. Man måste derföre gifva sig tid; tskilliga regementen måste aflägsnas från Patis och ersättas af andra, på hvilka man bättre unde lita; man måste på alla de öfverord ade befälhafvåreplatserna insätta de devöouefade bonapartisterna och soldaterna måste få några. flera champagnekalaser på. Marsfältet, innan man på allvar: kunde företaga nägonting. ; För att ännu mera fallkomligt bryta med majoriteten och för att beqvämare kunnastämpla och förbereda allt till kuppen, beslöt presidenten att icke mera omgifva sig med ett parlåmentariskt kabinett; han utsåg den; ena ministeren efter den andra af idel nollor, som kunde låtahonom styra efter behag och låna sig till villiga och blinda verktyg åt hans planer; de ledo det ena nederlaget efter det andra och rent af utskrattades 1 nationalförsamlingen; derom bekymrade sig presidenten föga; för hans syften voro de goda nog. Emellertid var tiden ännu icke inne att bortkasta måsken. Den begärda dotationen till presidenten afslogs. Under det hans finånciella. nöd sålunda ännu kraftigare måste drifva honom fram mot kuppen, hvilka högtidliga bedyranden uttalade han icke ännu, att han under alla omständigheter skulle blifva trogen den ed, han svurit, att ingenting skulle kunna förmå honom att uppträda emot lagen! Nationalförsamlingen prorogerade sig i Augustig sedan. den voterat öfver revisionsfrågan och majoriteten. :der visat sig ganska villig att möjliggöra ett återväljande för L. Napoleon. Denna undfallenhet och den moderation den vid församlingens ,återöppnande den 4 November visade, hjelpte till intet.: -Kuppen.-var nu beslutad och .Elysgesalla: organer hade fått order att på det häftigaste anfalla majoriteten och beskylla den för förrädiska stämplingar och konspiration, samma beskyllning, som sedermera upprepades i presidentens proklamation. Ett i sanning egendomligt förhållande! Konspiratören anklagar för konspiration den lagliga myndighet, mot hvilken han konspirerar: Mot hvem -skulle nationalförsamlingen konspirerat? Mot sig sjelf eller mot grundlagen? Då gjorde hon ju alldeles detsamma som L. Napoleon. Eller motpresidenten? Kunde det falla henne in att konspirera mot den, som inom några månader lagligen måste nedlägga sin makt, eller var det konspiration, om den tänkte på att icke låta honom få kullkasta författningen. För att smeka och missleda folkpartiet och ökå -nationalförsamlingens impopularitet, begärde LZ; Napoleon i ett förolämpande: budskap, att den vallag af d: 31 Maj, som han sjelf föreslagit och genomdrifvit, skulle åter upphäfvas. Detta afslogs, ehuru med blott tvenne rösters pluralitet. Men majoriteten söktel omedelbart derefter att föga sig efter presidentens politik och under andra former antaga åtskilliga af de förändringar: han föreslägit. Qvestorernashelt och bållet grundlagsenliga förslag att sätta församlingen i försvarstillstånd i händelse af anfall, antogs icke, af fruktan att stöta sig med den exekutiva mak-t ten. Det förslag, som straxt före kuppen,l! inkom rörande presidentens och åtskilliga andra embetsmäns ansvarighet, utgick icke från nationalförsamlingen, utan från Conseils generaux och församlingen egde ingen daglig rätt att neka mottaga den. Diskussionen deröfver uppskjöts för att undvika den exekutiva maktens missnöje. Kan nu ett sådant beteende af landets statsmakt emot den högste embetsnmännen, under det densamma från dennes sida och genom hans köpta organer oupphörligt skymfas och anfalles, kallas konspiration? Statskuppen lyckades, dels derigenom att natiohalförsamlingens ledamöter genom de många föregående blinda allarmeringarne småningom låtit inlulla sig i allt för stor säkerhet, dels genom sammanstötande af flera för usurpatorn gynnande tillfälligheter. Dennu afslutade omröstningen betyder intet i afseende på det franska folkets verkliga tankat om våldsgerningen. Att:den xfria omröstningen skulle utfalla så som skedde; var-na-l: turligt, då pressen var bundens halfva Frankrike försatt i belägringstillstånd, då armeen! förut var vunnen för dådet, och något annat alternativ mot ett ja-votum icke gafs, än en blodig inbördes kamp, och då slutligen ingen kontroll fanns öfver valens riktiga förrättande. När den nu jubilerande herrskaren skall på allvar försöka att realisera sina planer, att förflytta Frankrike ett -halft århundrade tillbaka, ; när han skall begynna att uppfylla de önsk-!c ningar och förhoppningar han nu äflats att väcka på alla: bållj hos armeen;hos-börsmän; ; j f nen, hos arbetarne, hos jesuiterne, :då skallji det snart visa sig, att har icke harnågot fotfiste, och den nye Napoleon, utan Napoleonssnille och Napoleonskraft skall. säkert, på ett; eller annat sätt finna sitt S:t Helena, men; utan att förut hafva funnit sitt Jena och sitt! Austerlitz. . Det behöfs ingen siarebliek, för att inse, att det nuvarande provisoriska tillståndet 1, Frankrike snart skall-aflösasiaf-ett annat lika, provisoriskt. Franska samhället skall hem-h falla än till den enå, än till den andra arten af despotism, så länge den omåttliga centralisationen i förvaltningen qvarstår, och till dess man för allvar griper sig an, ått genom mus ee EFT UREA NA BONES DO BENEN SÖ USS hyrt FRA ONT SG Yr PER a