Aftonbladet – 10 januari 1852, sida 3

Aterblick på år 1851 (Forts. från thorsdagsbl.) De sednaste händelserna i Frankrike: äro alltför väl bekanta, och vi hafva också under ide sednaste dagarne tillräckligt redogjort för sjelfva statskuppen ochisammanhang dermed stående omständigheter, för att icke här behöfva återkomma dertill. Men då ett visst parti, på samma gång det icke kan yttra ett ord till försvar för Louis Napoleons mened och förräderi, likväl önskar med all makt ådagalägga, dels att. statskuppen genom farliga kenspirationeriech partiisöndringar blifvit nödvändig, för atträdda det franska samhället, dels att dess möjlighet innebure det bästa bevis, att folketledsnat både vid republiken och den representativa författningen, vilja vi påminna om de föregående händelserna under årets lopp, som ådagalägga, hvilka de egentligen voro, som framkallade oron och stämplade mot: statens lugn, och huru pass rena afsigterna voro hos dem; som genomförde dådet. Forskar man efter en orsak dertill, att Frankrike under det förflutna året kännt sig tryckt af oro och ängslan för det kommande, att affärsverlden icke kunnat finna den tillförsigt som -betryggar det kommerciella lifvet 0...8: V., så bör man rikta sina blickar icke på socialistklubbarne, som efter Juni 1848 saknat all betydelse, icke på arbetarne, som nu framför andra önskade Jugn och stillhet, och än mindre på de moderata republikanerne, utan just på cheferna för det s.ok: ördningspartiet, presidenten sjelf och hans kreatur ;samt kammarmajoritetens. ledare. I en sak hafva dessa varit ense, att vilja trampa grundlagen unider fötterna, men de hafva skiljt sig i afseende på målet, till hvilket man derigenom skulle komma. -En rörande: enighet herrskade: alltid .1emellan dem, -så snart det kom i fråga att. lägga band på pressen, att proklamera belägringstillstånd, att undertrycka församlingsfriheten och all annan frihet; först då de särskilda fraktionerna närmare framkomnio med de konseqvenser, de hvar för sig i bonapartistisk eller royalistisk syftning ville draga ur den republikanska författningens störtande, var det som oenigheten inträdde. . t Denna kaämmarmajoritet, som redan åsamkat sig inför historien en hård dom och ett svårt ansvar för Frankrikes kommande missöden, är en egendomlig företeelse. Den bestod till en stor del af renegater från liberalismen. : Vid alla politiska hvälfningar händer det, att den skakning, som uppkommer i sinnena; gör en mängd af framåtskridandets män affälliga från den sak, som de förut förfäktat. Detta gäller i synnerhet dem, hos hvilka fegheten och egoismen äro herrskande egenskaper. Till föregifvet skydd mot sociala faror göra. de sig till hardtlangare åt reaktionen och gripa efter den kedja, som de förut sträfvat att bortlyfta, såsom ett räddningens: halmstrå... I sin blindhet märka de icke, : att just det. reaktionära sträfvande, som de: understödja, är det; som framkallar de sociala faror, om hvilka man skriker så högljudt. Men aldrig har denna desertion visat sig så talrik, som i Frankrike, Mer än hälften af det 8. k. ordningspartiet, som under de sednaste tvenne åren gjort gällande ett regeringssystem, som till: och med skulle kunna: vara egnadt att låta folket betrakta Ludvig Filips tvetydigaste regeringshandlingar i en ljusare dager och. som påminner om restaurationens värsta perioder, bestod af män, som alla intill 1830 och största delen intill 1848 stått i de liberalas leder. Man ser numera deras namn vid sidan af de mest beryktade kämparne för den krassaste andliga och verldsliga despotism, man ser dem ängsligt sysselsatta med att söka nedrifva sin föregående lefnads arbeten och sträfvanden. ST De hafva inför historien afslöjat sitt vankelmod och sin egoism, dessa julimonarkiens