Aftonbladet – 10 januari 1852, sida 1

a —— och väckte med sina klumpi7 resande ur sina drömnsenT 1.887 träskor: den .Poret . Mk stod: upp och sprang jublaridemed : -ta armar emot värden, hvilken Kallt tog hans hand och nästan likgiltigt sågpå honom. FR a Känner ni mig. heller icke met, Peter Joostens? ropade han helt bedröfvad. Nej, jag påminner mig ej att jag någonsin har sett ers, svarade värden, Ni vet då icke mer hvemsom med fara af sitt lif vågade sig under iseny för att rädda er från en ofelbar död?p Värden höjde på axlarne. i Smärtsamt träffad fortfor den resande, -nästan rörd till tårar; Kro å )Har ni verkligen förgätit den ynghäg, som försvarade er mot de större kamraterna och begåfvade er med så många fågelägg; för att dermed sira er krans till. majstången? Han, som lärde er att göra så mångahanda pipor af säf och så ofta tog er med sig, när han for med tegelbrännarens kärra till torget?, Något sådant sväfvar ännu dunkelt för-mitt minne., svarade värden; min salig far har verkligen berättat mig, att jag som batmvid sex års ålder var nära att omkomma tänder isen. Men derur drog. mig långe Jan, och han följde under fransosernas tid -bort rmed de andra, som tjenade kejsaren till kanonfoder. Hvem vet väl. hvar -bans:-ben -hvila:sE oinvigd jord? Gud vare hans fattiga själ nådig I ASA e ; Re Åck,. nu ändtligen igenkännet ni mig te ropade fremlingen glad; -jag är den långe Jar, eller än mer — Jan Släets.n Hä de Då han icke genast erhöll svar, tillade hatr förundrad: BG Ni erinrar er väl ännu den gode skytten rid fågelskjutningen, som på fyra TRil omring gällde för den bäste jägarn, som hvarje