Aftonbladet – 10 januari 1852, sida 1

dricka ett glas öl. Då jag hade uppfört mig väl, ;fick jag följa med honom, Hela timmar stod jag då och väntade på att kuku skulle öppna sin lilla dörr; efter takten af hans sång dansade och hoppade. jag och beundrade. min enfald den. arma fågeln såsom ti mäster. stycke, Och den heliga Maxiebilden, som en af er slagit sönder, älskade jag för -hennes sköna blåa mantel, och för det Jesusbarnet sträckte sina små händer efter mig och log, då jag log... Nu är barnet, Jag, nästan sextio år gammalt, har grått hår och fåradt ansigte. Fyra och trettio år har det tillbragt i Bysslands stepper, och erinrar sig likväl så lifligt den heliga Gudsmoders-bild och kukun, som om dess far för första gången fört det hit i går. Ni är då ifrån vår by?, frågade Zanna. Ja visst, svarade den resande med glad brådska, Men denna förklaring hade ej den önskade följden, flickorna logo endast något förtroligare, detta var allt; de tycktes hvarken glada eller förnöjda öfver denna upplysning. Den resande vände sig derpå till modren: Nå, sade han, hyad har det blifvit af Baes Joostens? Ni menar Baas Jann, svarade modren; ;han ir död för mer än tjuge år sedan.v Och hans hustru, den goda, tjocka Petroella 2n Också död.; var svaret, Död! död!s suckade fremlingen. Och den inge herden Andries, som flätade så vackra Orgar?p Också död,, svarade värdinnan, Den resande sänkte hufvudet och öfverlemade sig åt sina dystra tankar. Modren hade emellertid gått ut i ladan för tt berätta sin man händelsen med den obeante. Värden inträdde vårdslöst i rummet!