Aftonbladet – 7 januari 1852, sida 2

å Presidenten -Bonaparte och prost denten Fillmore, Hela verlde: för på den sista tiden vari csa upptagen af presidenten Bonaparte och han f statssireck, att man helt och hållet skulle hafyi , glömt, att på andra sidan hafvet finnes eI a president i ett ännu större och rikare land är Frankrike, nemligen presidenten Fillmore -I Förenta Staterna. z Den tillfälliga omständigheten att innehål -Ilet af presidenten Fillmores budskap till kon 2 gressen i Förenta Staterna kommer oss till. 1 handa ungefär samtidigt med presidenten Bo inapartes statstreck, ger emellertid en lämplig -Janledning att anställa en kort jemförelse mel: lan dessa båda presidenters ställning. och be v teendes Då numera icke något tvifvel återstår derom. att hufvudändamålet med presidenten Bona: I partes streck varit och är, att krossa demoI kratien och friheten, samt sätta sitt eget jag i dess ställe, i den fixa sjelfinbillningen at vilja spela ett slags försyn för Frankrike (märk I väl, nemligen, att det fixa hos Louis Napoleon gått ända derhän, att han uttryckligen förI klarat statsstreckets anställande vara en sändning af Försynen), så kan det ej vara utan vigt I för en jemförelse mellan de två presidenterna att ihågkomma, att presidenten Fillmore likaledes ingalunda är en vän af demokratien, det vill säga, så vidt som det i Amerika går an att icke vara det; utan tvertom tillhör dem som hata den demokratiska principens genomförande, men deremot: har en stark böjelse för cenfralisation och för maktens ökande i regeringens hand, genom tillvext i byråkrati och: statsförmynderskap. : I afseende på tendensen af sina egna åsigter tillhöra således de båda presidenterna samma skola; och hvad de såkallade partierna beträffar, öfver hvilkas förderflighet några af. våra värda kolleger nu för tiden hålla så långa och vackra tal, så äro dessa partier till kraft och verksamhet fuilt ut så lifaktiga i Förenta Staterna, som i Frankrikes Man kan. då fråga — ty frågan är ju alltid fri — månne vi inom några veckor skole få höra, att presidenten Fillmore skall låta ett statsstreck följa på sitt budskap, likasom presidenten Bonaparte gjort hågra veckor efter det han hade afgifvit ett dylikt till nationalförsamlingen? Ty man bör ihågkomma, att ännu flera likheter finnas emellan de båda presidenternas ställning. Äfven presidenten, Fillmore skall lemna sin plats, likasom presidenten Bonaparte bordt göra enligt grundlagen och den ed han äflagt. Än mer : presidenten Fillmores återväljande är högst osannolikt, emedan det demokratiska partiet har öfverhanden i båda husen af kongressen. BSåledes äger ju i Förenta Staterna alldeles samma förhållande rum som det, hvaröfver Louis Bonaparte så bittert klagade, nemligen att nationalförsamtingen lägger hinder i vägen för utförandet af presidentens afsigter till. folkets bästa;och att partierna i Amerika icke äro mycket: blidare än i Frankrike, det såg man t. ex. för några år sedan, när fråga i några stater formligen uppstod om att vägra lydnad för den gemensamma statsmaktens beslut, hvilket på den tiden var bekant under benämningen nullifikation. s Likaledes kan man vara fullt förvissad, att de despotiska kontinentalmakterna i Europa skulle blifva ingalunda mindre, men snarare ännu långt mer förtjusta, om . presidenten Fillmore i Amerika kunde och ville anställa ett streck, dylikt med presidentenj Bonapartes i Frankrike; ty i. och med detsamma vore kanske det vigtigaste hindret undanröjdt för dynastiernas sträfvande att kunna återföra samhällena till en praktisk tillämpning af den läran, att furstefamiljerna utgöra en af Gud sjelf utvald högre race af menniskoslögtet, hvilken är berättigad att anse sig stå öfver de lagar och den moral, som gäller till efter-Å