Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 3

ser, hvlika historien och serskildt vär svenskali historia erbjuder; men såsom sagdt är: a lesi äkådemier or ukäm HH hvilka måste bryta en lans: storiska ämIi nen, -visa upp historietaflor, och af sådant skäl bar äfven N:o 5 tillkommit. Amnetär svårt, ty ögonblickets handling är icke en kropps-, utan en själsyttring. Då Orvar Odd berättade om Hjalmars död brast prinsessan Ingeborgsj: hjerta, På lösningen af denna uppgift kundel verldens störste mälare bita tänderna slöa, och: då må man ej undra om hr Wallander ickejv G l 1800 lyckats i återgifvandet af Ingeborgs figur. Deremot är Orvar icke illa tänkt, och länder detta hr Wallander till så mycket större heder som lt nästan ingen ledning finnes för detaljerna-aflc den nordiska sagans bilder. Färgtonen är ilt det Hela jemt hållen, men några råheter stöta , f såsom den röda förgen i konungens mantelja och -den monotona blå färgen ilngeborgs blus. Den sednare figuren skulle dessutom blifvitle mera pittoresk, om hr W. framställt konun-1 gadottern i en tätt åtsittande skinnkofta ochl4 fotsid klädning, såsom då nyttjades, i. ställetjv för den löst hängande långa blusen, hvilkenlt icke torde vara oriktig såsom kostym, men är t obehaglig i målning. Emellertid stå förtjen-t sterna i hr W:s arbete högre än ofulikomlig-! heterna, och önskligt vore alt oftare få göral!l bekantskap med arbeten från hanshänder;c hvilka, efter hvad vi hört, i flera år varit fulltjf sysselsatta för en högsinnad konstväns enskilta räkning. 1 Af Larsson har expositionen företett tvennejc arbeten: Vattenfall i Lzerdalseltven (N:o 6) och vy-af Tännforsen (N:o 49). ( Denne konstnär, hvars rastlösa .verksamhet I N den korta tiden af 5 å 6 år frambringat ika mycket och mera än mången anhan un-l8 der en hel lifstid medhinner, visar i alla sinas verk en stark känsla för effekten och anlaglv för storartad uppfattning af naturen. Men,ll just i den häftighet, hvarmed han producerar, c ligger ett farligt skär för hans utveckling från!r den .dekorationsartade målningen till. konstens r högre grader. Han har godt färgminne ochi hvad som slår an på honom sjelf återspeglasr genast i bang arbeten. Sålunda finna vitydligt!c 1: lointainen å N:o 49 reminiscenser från de norska målarnes, serdeles Mordts, toner, ochl1 då han målar hafvet i rörelse håller han sigli nästan utan undantag till de färger, som hans mästare i Köpenhamn, Melby, lärt honomli begagna. Ännu kan sådant icke räknas hrg L. till annat än förfjenst, men en konstnär af naturen så rikt begåfvad: och som i flere ar-J1 beten. visat sig mäktig att gå sin egen väg,lt bör så mycket som möjligt hermta ledning endast från naturen, i fall han ej vill riskera attif råka in i ett mandr, som kan lägga ett qväf-i vande täcke öfver talangen. -N:o.49 är hvad man kan kalla en duktig tafla och visarmera än den förstnämda hvad hr L. förmår på egenv hand, Den vilda naturen är här återgifven medla S 1 i 1 1 en till otreflighet gränsande sanning, och man skulle väl i några. partier kunna önska litet l mera lenhet, men det forssande vattnet är bra återgifvet, planerna ehuru mörkt hållna, hafva luft, och det hela är bland hr L:s bästa arbeten, Om hr L. i sina etyder vinnlade sig mera om detaljerna och icke blott upptoge.så stora partier, att esquisserna blott behöfva ökas i skala, för att blifva taflor, skulle han otvif. velaktigt komma att en dag motsvara de stora förboppningar man om honom haft skäl att göra sig. . Detta blir svårligen fallet orm han fortfarande anser detaljen såsom en föraktans;värd bisak. i Hr C. Bergh har försett expositionen med flere taflor: Vattenfall (N:o 7), By i Dalarne (N:o 8), Landskap (N:o 16), By i Haslidalen (N:o 52) samt Vy vid Skurö (N:o 53). Ehuru det är första gången hr B. offentliIgen uppträder, synes dock på hans arbeten att konsten varit honom en kär sysselsättning och att han studerat naturen. Bland de: fem ;taflorna tveka vi icke att lemna företrädet ät N:o 8, ehuru den röjer att de tekniska svårigheterna ännu legat i vägen för en del af detaljernas utförande, hvilket isynnerhet märkes på bebandlingen af denöfver förgrunden gående vägen. en tonen i detta nordiska landskap är så sannt klar; att den kunde anstå en stor mästare. . N:o 7 är bättre målad och isynnerhet äro -buskarne öfver vattenfallet lyckade, men artisten .har ej egt nog kraft att sammanhålla det svåra ämnet och vattnet äger hvarken rörlighet eller transparens. N:o 16 utmärker sig enom en vacker ton på hela venstra sidan,g då deremot slagdagrarne å den högra på ste-lb nar och träd äro något matta. I N:o 52 är ett icke misslyckadt försök att! lägga luft mellan långt distanserade planer.lsg N:o 53 är -en icke lyckligt vald vy, men visår goda framsteg i penselns förandg. Dennaju tafla är för öfrigt så inslagen, att man ej kan! dömma om dess hållning, som först visar sig! 5 s Fö Le Hr oh. rt Oe, jet takt Ja. pg pr At RS RA Fi Dr Yr Ile Fö fr I FR ke sedan den blifvit fernissad. Något, hvarför man måste hålla hr B. räkning, är att Han söker medelst figurer lifva första planen pålb inactaflor. Detta har man visserligen ingen rätt att fordra af låndskapsmålare; men många af både de gamla och nutidens mästare hafval. ansett staffagerna, så oumbärliga, att de 1låtit någon annan anbringa dem, heldre än att .de skulle uteslutas. vg ; Af hr J. Bergs band har man: N:o 9, Mån;skensstycke; N:o 10, Skog med sjö; N:o 17, Landskap; N:o 20, Landskap; N:o, 21, MånIskensstycke. samt N:o 36, Landskap. Hr Berg kan anses såsom ett af konstföreningens fosterbarn; ty ifrån de första fjät han trampade på konstens bana, hafva hans arbeten der blifvit köpta och bortlottade. Af de 6 numror, Hvilka detta år blifvit inköpta, står!, N:o 17 främst hvad det fördelaktiga total-!. igtrycket beträffar. Belysningen är så anlaggd, att. massorna helt och hållet befriat artisten c e I a från den svåra utarbetningen af-de enskilda partierna; men hvad som af dem beböfver sy-!t nas är skickligt antydt. med undantag af förgrundens vass, som kunde tält vid en nättae touchering. Af de båda månskensstyckena N:o 9-ochlg N:o 21 har det förstnämnda en vacker toniy N mm nn KR T rå gnna RR ITRI ber Fler