Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 3

Icke vara utan st gagn och intresse, :at derasverksamhet följes af offentlighetens del-IF tagande och uppmärksamhet. De skola, vil! äro öfvertygade derom; hvarken illa upplaga c eller försmå de omdömen, som vi taga jossjv friheten fälla öfver deras arbeten, då dessal! omdömen äro grundade på någon sakkänne-N dom och yllrade af varmt ait för konsten och !! dess idkare. Vi-skola genomgå de. exponerade konstalstren, utan att uppställa dem i någon rangordning, endast, för beqvämlighetens skull, följande något katalogens nummerföljd? Vi börja således med JM. 1, som är ett vinterstycke af ZolliAf denne artist ser man dessutom här trenne andra taflor, JM 31, Gumma vid spinnrocken, och JM 32; barn på väg till byskolan. MH lär enligt vårtanke det bästa arbete, som utgätt från. hr Zolls pensel. När tiden huhnit något mildra de: skarpa röda tonerne ifigurernas klädsel, kommer denna tafla att hedra sin Mästare, Landskapet, ehuru icke framstående såsom hufvudämne, är dock tillräckligt utfördt, för att kunna uthärda en granskande blick, och de små figurerne äro i alla detaljer målade med en nätthet, som skiljer sig! från miniatyren endast genom touchernas bestämdhet. MM :31 och 32 äro -genrestycken, hvilka förråda en naiv känsla och naturupp-! fattning, samt i många delar kompositionsförmåga och detaljstudier. Men dessa sednare saknas just der de mest behöfvas, nemligeni figurerna, serdeles hvad karnationen (tonerna! i blottade delar, såsom ansigte, händer m. m.) beträffar. Denna är hos hr Zoll alltid öfverdrifvet gul och cinnoberröd samt sålunda på i ett i ögonen fallande sätt osann. Figurernas 2 expression är sann, men teckningen stundom; vanvärdad, och -kan man i allmänhet säga om: hr Zolls konstnärskap, att han för mycket gått RH Ört Cr ed je CY RM 1 AN KR KE kr AN kr: OR Sr sin egen väg och försummat att studera de gamle mästarnes sätt att vårda så väl teckning som pensel, hvarigenom han börjat fastna I ett mandr, som ovilkorligen måste. stänga! hans konstnärsbana, derest han icke medan tid, är lämpar sig efter goda mönster, och framför allt efter naturen. oo 2 är ett landskap af-Westerling, hvilken äfven målat landskapet JM 19. Det är, såj vidt vi känna, ett nytt namn bland artisterna, och då de nu förevisade arbetena kanske utgått från en ung: nybegynnares hand tordei kritiken icke böra för tidigt med dem sysselSätta ig. or M 3 är en Bacchante af Molin, Denne ungel konstnär, som förra året uppträdde med ettj arbete af stor förtjenst: David slungande stenen mot Goliath, har i år medelst sin sofvande Bacchante lemnat allmänheten tillfälte,! att göra bekantskap med hans förmåga i behandlingen af ett annat element inom p!astikens område: qvinnofiguren. Byström dch Göthe hafva utfört samma ämne, ehuru uppfattadt på helt olika sätt, och deras Bacchan-; ter njuta välförtjent ryktbarhet, serdelesden! förstnämdes, hvaraf exemplar finnas på flere ställen utomlands; . Båda halva framställt den sköna prestinnan turilande i vällustig yra, då deremot hr Molins bacchånte halfrusig sofver! På sin vinsäck och ler i drömmen. Om en Jemförelse skulle göras mellan de tre, så tro Vi att de båda äldre systrarne visserligen behölle sin rang i allt annat, men att, hvad gra-! cen beträffar, den yngsta vunne priset. Af plastiska konstverk ser man härjemte en! råbock (N:o 4) och en dalkarl i strid med en: varg (N:o 48, af. Fornander.) — Jemfördt med den korta. tid hr Fornanders närvarande ärbeten varit kända, hafva de vunnit ster popularitet och detta med rätta. FP. den förste svenske skilptör, som beari etat den rika och tacksamma djurgenren, och , han gör det med. en natursanning och artistisk uppfattning, som: icke-är af vanlig halt. z De båda arbeten; vi här hafva under ögonen, äro. väl icke af hans förnämsta, enär N:o 48. HH HA ov HH RO DV KH VM rn oh vs Oss veterligt är hr a i Pr NE fö bet AND Fr än PR 0 ht mäst öfverdragas med en bronzering, som bort; tagit alla finesserne.i de vanligen utmärkt väl arbetade. detaljerna,och. N:o ast: såsom ett efter naturen gjordt studium af råbockens pels; men äfven i det skick de efinna sig, Vitsorda de skicklighet hos mästaren.. Vid dalkarlsfiguren i N:o 48 kunde Man-hafva att vänta en mera pittoresk -hufvudbonad än den för skulpturen föga JlämpAga hatten, och undra öfver .attkonstnären utbytt den mot den skinnbrämade mössan, 5 som först var anbringad. I 1 böra ej lemna skulpturarbetena, utan att betrakta Linnås statyett af Qvarnström, Konstnärn ar tänkt sig den store naturforskaren på ett sätt, Som väl återgifver hans karakter. I hela ställningen ligger någonting mildt och fridfullt, som På ett behagligt sätt öfverensstämmer med de åldriga, men vackra anletsdragen, i hvilka läsascen djup tankekraft. Händerna, så väl som alla detaljer af drägten, äro väl vårdade, och det i skulpturen så oumbärliga draperiet väl ajusteradt. Bland de många af hr Qvarnström modellerade statyetter visett, torde denna med skäl kunna sättas i främsta rummet. Det är fögnesamt, att hr Q., ehuru sysselsatt med större arbeten, låter allmänheten fortfarande å se, åtminstone i mindre skala, bilder af män, åt hvilka kolossala ärestoder borde uppresas, Vi ingå härefter i inre rummet och stanna hägra ögonblick framför Wallanders tafla: Ora i är attanse enD a f p n g t (9) I S 1 h () n k 4 I h (6 d n Dn T JE var Odd frambärande till, Ingeborg underrätNr telsen om Hjalmars död. (N:o 5). Den historiska målningen blifver hos oss sällsyntare för hvarje dag och vanligen äro de från akademien för de fria konsterna utgående täflingstaflorne det enda i sådan riktning, som skymtar fram. dels i den tidsanda som gör si alla konstens yttringar, till följd af hvilken den större, historiskagenren fått träda till8 baka för den s: k. genreteckningens, dee smärre bilderna ur. det närvarande lifvet och 0 naturen; dels i de stora fordringar man gör sig ä vid åskådandet af dylika ämnen, och svårig8 heterna för artisten att uppfylla dessa; dels i den dryga kostnad för modeller, samt den 2 långa tid deras utförande vållar, hvartill slutej ligen kommer att de, om än. lyckade, sällan ir kunna tillrsekliot hetalag a k Härtill. får man söka skälen I gällande i d 8