Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

hör ert yrke. Ni är ju bara målare och! bildhuggare. Tvärtom, min herre, genmälte Michael Angelo med stolthet, känner jag högst ofullkomligt dessa konster; men hvad befästningskonsten angår, tror jag mig känna litet mer än ni och edra likar., Michael Angelos plan blef antagen, och ifrån den dagen var han af påfven in petto utnämnd till byggmästare vid Sanct Peters kyrkan. Historien om detta storartade : monument, som är den största af menniskohänder uppförde byggnad på jorden, skulle ensamt utgöra en hel volym. Constantin lade första grunden dertill omkring år 324. Honorius lät år 626 förse den med portarafmasivt silfver, hvilka Saracenerne år 546 bortförde. Under trettonde och fjortonde århundradena läto flere påfvar reparera den gamla hufvudkyrkan. Nieolaus V ämnade återuppbygga Sanct Petters kyrkan efter Leon Baptist Albertis ritning, men knappt voro de nya murarne började, förrän påfven dog, hvarefter arbetet öfvergafs. Påfven Julius II blef slutligen den som uti sitt sjuttiotredje års ålder skördade äran af att hafva Jagt den första grundstenen till den nya byggnaden, som successivt fortsattes af Bramanti Raphael, Julian de San Gallo och Tra Jaconde de Verona. Detta kolossala arbete uppslukade ofantliga summor och tycktes röna samma öde som Babels torn att aldrig blifva färdigt. Då påfven Paul III såsom sista räddningsmedlet tog sin tillflykt till Buonarottis utmärkta skicklighet och bepröfvade redlighet, var detta kyrkbyggnadsföretag ett öppet fält för vinningslystnaden och de orena inkomstkällor den vanligen söker bereda sig, Ett hundrade femtio års arbete och förslösandet af två millioner