Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

sliothek, Kranslisten på Farnesiska palatset, Kyrkan Saint Jean des Florentino, Capitolium och Sanct Petters kyrkans beundransvärda kupol i Rom. Döden hade nyss bortryckt Antonio de San Gall, Raphael och Bramante hade redan förut blifvit lagde i grafven. Michael Angelo, som nu fyllt sitt sjuttionde andra år, tycktes efter så många arbeten och framgångar, hafva mer än någon annan förvärfvat rättighet att få uti lugn tillbringa sina återstående dagar, då Paul I, uti Guds namn, bönföll hos honom att åtaga sig ledningen af Sanct Peters kyrkans byggnad. Vi skola berätta vid hvilket tillfälle påfven kom att tänka på Michael Angelo, såsom den enda person, hvilken var passande till att åtaga sig denna ofantliga börda. Då, få dagar före San Gallos död, fråga uppstått om att befästa ett qvarter i Rom, som kallades Borgo, ville Paul III öppna en slags täflan, hvarmed ftere, uti åtskilliga grenar af konster och vetenskaper ryktbare män, skulte yttra sina tankar. Som påfvens första byggmästare och favorit skulle naturligtvis San Gallo först yttra sig, och gjorde detta med en högdragenhet och ett sjelfförtroende, hvaremot han trodde ingen invändning kunde vara möjlig. Alla de öfrige biträdde arkitektens mening, men då turen kom till Michael Angelo att yttra sig, ville han i början icke inlåta sig i någon utveckling af ämnet, men nödgad af påfven afgaf han slutligen sin mening, som var till alla delar stridande emot San Gallos. Den uppretade byggmästaren svarade med en pedants högmod och en favorits oförskämdhet: Ni är icke kompetent att döma uti detta ämne, tala ni om taflor och statyer, det till