Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

skulle icke varit tilllräckliga för att uppföra den massa af torn, kupoler, kolonner, portiker, arkader, tillika med alla dessa prydnader af olika åldrar och smak, som byggmästarnes snålhet låtit ingå uti detta mångformiga förslag. Michael Angelo, som alltför väl insåg de bekymmer och den förtret, som skulle komma att åtfölja hans ålderdom, sökte i det längsta från sig aflägsna detta förtroende. Må Gud vara mitt vittne., skref han till Vasari, satt det är emot min vilja, och endast dertill tvungen, som jag åtagit mig byggnadsarbetet vid Sanct Petterskyrkan.. Uti ett bref till Ammannati säger han rörande sin modell: sOm den skulle förderfvas, vore det en stor förlust för mig, hvilket jag får bedja er nämna för påfven, emedan jag sjelf befinner mig illamående.n Men oaktadt sin enständigt förnyade vägran, måste han slutligen åtaga sig arbetet. San Gallos anhängare och elever, hvilka förutsågo att Michael Angelo skulle sätta en gräns för deras planmässiga rofferier, utropade med grämelse, i det de till honom aflemnade deras mästares plan: Det är ett fält, hvarpå det alltid finnes något att skörda?s Ni säger kanske gsannare än ni tror, svarade Michael Angelo, det fattas uti denna vackra ritning endast en sak, och det är enhet.x Inom fjorton dagar hade han sin modell i relief färdig och hvilken endast kostade tjugufem scudi. Fyra år hade erfordrats till förfirdigande af San Gallos modell och kostnaden derför uppgick till ett tusen ett hundrade åttiofyra scudi i guld. Dagen efter sedan Michael Angelos nya lan blifvit antagen, utnämndes han genom ett påfligt dekret till öfverdirektör för kyrkobyggnaden. Bounarotti fordrade blott ett enda vilkor.