Aftonbladet – 30 december 1852, sida 2

Helige fader., sade den klyftige ceremonimästaren, om jag får säga min mening, så ycker jag att denna tafla passar bättre att nänga på en krog, än uti en påfves kapel. Olyckligtvis för den stackars Biaggio beann sig Michael Angelo så nära, att han icke förlorade ett ord af denna icke särdeles smicsrande komplimang. Knappt hade påfven sått förrän den vredgade artisten, som ville tatuera ett exempel, som för alltid skulle afskräcka alla granskare, satte helt knapphändigt den stackars Biaggio uti sitt helfvete, förklädd till Mimos. Detta var alltid Dantes sätt att gå till väga, då han ville hämnas på någon af sina ovänner, Man kan föreställa sig den arma ceremoniemästarens jemmer och klagovisor, då han på detta sätt såg sig försatt bland de fördömdas antal. Han kastade sig för påfvens ötter, under förklaring att han icke skulle stiga upp förr än hans helighet dragit honom ar helfvetet, hvilket var det aldra angelägnaste. I afseende på det straff, hvaraf målaren rjort sig förtjent, öfverlät messer Biaggio helt och hållet åt hans helighets höga rättvisa att vestämma detsamma. Messer Biaggio, svarade Paul III i det nan sökte hålla sig allvarsam, ni vet att jag ef Gud fått makt uti himmelen och på jorlen, men uti heltvetet förmår jag ingenting, lerföre får ni stanna qvar der. Under det att Michael Angelo arbetade på in tafla, Yttersta domen, föll han en gång ned ifrån ställningen och skadade sig illa i benet. Förbittrad af smärtan stängde sig sonstnären under ett anfall af misanthropi nne, utan att vilja se någon. Men han hade icke tänkt på sin läkare ;ch denne var åtminstone lika envis, som len sjuke. Denne förträfflige esculapii son, rette Baccio Rontini, . Händelsevis underrät