Aftonbladet – 29 december 1852, sida 1

Bj eV SEPT HPYFEPeS AM Stlalduvlilstöila ilskola upphöra. I bästa fallet lefver man ur a-Ihand i mun, låter den sväfvande skulden vexa och förtär hvad som flyter in; men när någon förlägenhet eller brytning inträffar — och i. derpå blir ingen brist — griper man till ett statslån eller en ny pålaga. Fredrik II underhöll sin stat med högst 30 millioner, utförde dermed sina krig, gjorde sig till skiljeJdomare i Europa, och efterlemnade en stats-Iskatt af 70 millioner Thaler till sin efterträdare, hvilken åter dog med 25 millioners skuld. Preussiska statsskulden tillvexte under Fredrik Wilhelm III, ända till år 1815, då den utgjorde 200 millioner Thaler. Statsinkomsterna stego till 50 å 60 millioner, krigshären kostade 20 millioner om året. Under den långvariga freden af 33 år, till året 1848, afbetalades omkring 30 millioner, en någon gskattelindring ägde icke rum. Den stigande näringsfliten, den tillvexande folkmängden och .)den väl ordnade statshushållningen bredde ett bländande skimmer af rikedom öfver landet; jejmen år 1844, då missvext och handelsförlälgenhet inträffade, röjde sig oförmodadt en tillvext i fattigdom. Det var då, som om-Ikring 100 000 menniskor dogo af hungerpest -Ii Schlesien, och den allrådande byråkratien icke i sin visdom mäktade uttänka något medel mot denna ryslighets källa. År 1848 såg verlden med öfverraskning den sanningen träda i dagen, att den föregifna statsskatten var föregifven blott, och att 25 millioners skuldsättning tvärtom befanns oundviklig. Den Igjordes, och efterträddes hastigt af ytterligare ellån.. Den gagnlösa rustningen 1850 kostade s!20) millioner, och år 1851 beviljade kamrarne ,Jåter ett lån på 18 millioner, som efter före-gifvande skulle begagnas till jernvägar och alsom nu skall upptagas i England, hvarom Iregeringen för några veckor sedan underhandsllade med bröderna Rothschild. Budgetten har under tiden stigit oupphörligt, och för år 1852 beräknas inkomsterna till 97 346 000 Thaler, men utgifterna till 99 445 000. Armåen kostar 27 300 000, och när andra dithörande utgifter inräknas, kan detta anslagsbelopp tagas till fullt 30 millioner, utan att härvid omnämna de ganska ansenliga bördor, som falla kommunerna till last; dessa nödgas nemligen betala hyra för garnisonerna, bestrida inqvarteringskostnaderna, och dylikt. Regeringen fordrar nu, detta år, åter 1800 006 Thaler mera för knigsdepartementet; ty hon vill anställa ytterligare omkring 10009 officerare, för att framdeles låta Jandtvärnet kommenderas till största delen af linieofficerare. Bataljonernas Istyrka i fredstid skall ökas och hvar soldat få 4 Pfennige mer i dagtraktamente. Detld tillhör nuvarande system att sammansmälta d ;landtvärnet med den stående hären, och kom-t Imendera det genom denna härs officerare!lu Nägon nationalarmå har landtvärnet nu påld länge icke varit mera; man har småningomlf utplånat dess demokratiska väsende, men litar ändå icke riktigt derpå. Vid sista mobil: görelsen förspordes åtskilligt missnöje inomlr dess leder, dess officerare hade ingen riktigtg militärisk anda, de utgingo från borgarelifvet; 1) med borgaretankars — de voro, med ett ord, icke några helt och hållet tanklösa verktyg för den blinda lydnaden, hvilket soldaten, enligt Itheorien för de stående armåerna, bör vara. Väl var meningen med landtvärnets inrättande lingen annan än hvad dess namn uttrycker: dess enda bestämmelse var och är att värna landet; landtvärnet var följaktligen icke annat än hvad man förstår med nationalgarde, en I medborgarehär, ehuru i en något olika form. Men för det nu antagna systemet innebär en j medborgarehär någonting förskräckande, långt mer än någonting att stödja sig på. Att soldaten får 4 Pfennige i tillökning på sitt dagtraktamente är för öfrigt ganska billigt; med de förut dertill anslagna 2 Groscher kan han knappt slå sig ut utan att svälta. IHan underhålles mycket klent, och det är orIkändt att sjukdomar utbryta genom detta svältlif. Officerarne deremot, från kaptenen och längre opp, äro högre besoldade än vid någon annan armå på Europas fasta land. General lerna hafva årligen 4till 666 : Thaler, kom! menderande generaler 10000 Thäler (16125 rdr bko) och några, t. ex. general Wrangel, 18000 Thaler. Öm en billig jemnkning tilllika med besparingar ägde rum, hvartill flera förslag blifvit långt för detta gjorda; om t. ex. de alldeles öfverflödiga öfverstelöjtnantstjensterna indrogos jemte de öfver stat anställda och aflönade majorerna, så skulle, utan en Pfennigs ytterligare kostnad för folket, ett bättre dagtraktamente kunna anslås åt soldaten. Men xstatens stöd, militäraristokratien, djerfs man icke träda för nära; man måste tvärtom söka fästa dem allt mer och mer vid systemet; denna kast vet också sjelf, att dess nuvarande välmåga hänger på det nogaste tillsammans med systemet. Ar 1848 yrkade opinionen gardernas afskaffande och armåens organiserande till folkbeväpning, tillika med sträng sparsamhet i krigsanslag, — yrkanden, som icke litet bidragit till officerarnes uppre. tande och till befordrande af hofvets planer. Nu är naturligtvis icke att tänka på dylike förbättringar. Kamrarne komma tvärtom att bevilja allt hvad som begäres, ja kanske att efterkomma det ultrakonservativa partiets anspråk att kamrarne måtte frånkinsas befogenheten att i detalj granska krigsministerns budgett eller afpruta någonting derpå. Det i dessa olyckliga kamrar så mycket kränkta konstitutionella lifvets vålnad kommer att med en dem värdig slutscen afträda. Inrikesministern har framlagt förslaget till förändrad kommunalordning, icke blott med de inskränkningar, som de grundlagsvidrigt sammankallade provincialständerna tillstyrkt, utan ytterligare förderfvadt genorn stadganden, som alldeles omändra valrätten, och genom hvilkas antagande den nuvarande Andra Kammaren kommer att underteckna sin egen dödsdom. Allmogen i Preussens gamla provinser Sterförsättes derigenom under sina fordna herrars, riddargodsägarnes, välde; kommunalväsendet återfaller till hvad det var före 1848, och man vill till och med leta fram de ännuH äldre i vissa orter förr gällande sedvanorna, k: för att enligt dem fastställa särskilda kommufö nalordningar för hvar särskild ort. Valrätt i åt an kammun call hlatt 4illarlböannaae dan fö Je