Aftonbladet – 27 december 1851, sida 2

presningen i Digne hela nationalgardet vwat delaktigt. Regeringen förfar äfven med yttersta stränget mot nationalgarderna, och ett cirkulär från: rikesministern anbefaller deras upplösande i la de kommuner, der man ej kan med full ygghet vädja till dem vid förefallande kritia tillfällen. Underrättelserna från departementerna eruda i öfrigt föga af intresse. I Basses-Ales var allt lugnt med undantag af staden arcellonette, som ännu var i insurgenternas id; af en depesch från Digne af den 15 err man att trupper då afsändes derifrån för t bemäktiga sig staden. Constitnutionnel meddelar en berättelse frän: om af den 10 dennes, enligt hvilka gene1 Gemeau, vid underrättelsen om Pariser-ändelserna, sammankallat officerarne, och man nhälligt öfverenskommit att ansluta sig till ikernas nya ordning och låta de sirskilta orpserna rösta. Presidenten skall sjelf i ctt ref hafva underrättat påfven om hval som träffat, och skall nyheten på honom gjort et angenämaste intryck. Mot de öfverdrifna berättelserna om de i rovinserna föröfvade våldsbragderna ingå en nängd reklamationer, ofta just från dem, som ippgifvits hafva varit offer för våldet. Sednaste depesch, af d. 18 Dec., förmäler tt intet af vigt denna dag inträffat. Kursen å statspapper noterades: Jen 17 Dec. 5 Yy, 101525; — 3 Vg, 64,75. )en 18 Dec. 5 2, 100,50; — 3 9, 64310Jen 19 Dec. 5 9, 101,10; — 3 I4 Ö4,35. I ett af de sednaste numren af Engelska idningne Daily News, förekommer ett dokument, som är af stort intresse för bedömanlet af de sednaste händelserna i Framkrike. Det är ett till utgifvaren af Daily News adresseradt bref från Louis Blanc, som med len öfverlägsna talang hvilken Alltid wtmärkt lenna mans skrifter, och hvilken mam måste yeklaga hafva så ofta blifvit använd till sosiala villomeningars förfäktande, framhåller yrsakerna till den utgång de sednaste thändelserna ernono och skara tremfira Pariiserfolket i massa ej deltog i striden. Med skarp blick, van att bedömma massans sympathier, skildrar . Louis Blanc arbetarebefolkningens ställning till den nu upplösta nationalförsamlingen och de skäl, som förmådde den att förhålla sig neutral i en strid, der på båda sidor kämpades om makten, å ingendera för friheten. Men ni vilja låta Louis Blanc sjelf tala, se här hans bref till )Daily New: M. H. — Det är grymt att vara nödsikad att äter fatta: pennan då själen är slagen med fasa och handen griper efter svärdet. Emedlertid gifves det saker, om hvilka det är nödvändigt att den allmänna opinionen i Europa erhåller upplysning. I mitt eget, för ögonblicket undertryckta, fädernesland är pressen stum: jag tager följaktligen min tillflykt till ett fritt folks fria press. Ännu. M. H., är ingenting slut. En falskk Cxesar understödd af sitt druckna ypretorianska garde, kan icke truga sig sjelf på Frankrike. Det är icke med kanonkulor som den Franska revolutionen kan tillbakadrifvas och tillintetgöras. Ingevting är ännu slut. Detta är hvad hvar och en säger; det är ätminstone hvad hvar och en tänker. Om jag endastihade för afsigt att bev.sa detta, så skulle mitt bref vara utan ändamiäl, vara O.verflödigt. Men det finnes i historien om vär sednas.e olycka ett särskildt framstående faktum, ett oförutsen t, Sällsamt faktum, som det är ytterst nödvändigt att för. lara, och hvartill jag erhällit nyckeln i de underrättlser jag iohemtat sedan min afresa från London. Att en disciplinerad, erfaren, af utvalda regementen sammansatt arm6e af 100,000 man, understödd af ett fruktansvärdt artilleri, skulle hafva hällit Paris i schack — Paris, öfverraskadt, oförberedt — Paris, sedan lång tid tillbaka afväpnadt — Paris utan ammunition och utan svärd — hvad ligger det för öfverraskande deruti? Och likväl, om förstäderne i massa hade kastat sig in i insurrektionen, ett af de tvenne fallen bade inträffat: antingen skullle denna arme af 100,000 man hafva blifvit tillinitetgjors, eller ock skulle Louis Bornaparte hafva föörvärfvat den förfärliga utmärkelsen att stå qvar uppräätt ibland lik och ruiner — så stor är Pariser-befollkningens oförskräckthet, sådan den hängifvenhet, säådan den kraft hvarmed den går i striden för frihetiu. Men arbetarne hatva ej i massa deltagit i striden, Detta är säkert. Hvarföre förhäller det sig sä? Hvarföre? Emedan, när de erforo att den församling var upplöst, hvilken ingifvit dem vämjelse och: Ihat; när de förnummo att Thiers var arresterad, har: som talat om dem säsom den genuina hopen, att. lsamma öde vederfarits Cavaignac, som i juni hade skjutit på dem och decimerat deras leder, samt Changarnier, öfver hvilken reaktionärerna yfdes säsom en chef, lika utmärkt i ordets som svärdets idrotter; emedan, säger jag, då de erforo allt detta, deras första ord voro, det är bra gjordt. Ställd mellan bibehällandet af den orättfärdiga Majlagen ech det föregifna äterställandet af den al. männa rösträtten; mellan faran af en monarkisk restauration och faran af en hycklad republik, mellan det envisa förnekandet af dess rättigheter och en skenhelig hyllning egnad ät dess suveränitet, höll sig folket tillbaka, lemnande fältet öppet åt de tvänne tyrännier, af hvilka det ena skall tjena att tillintetgöra det andra, sparande sitt blod för mindre tvetydiga triumfer. Skulle ieke presidentens nederlag medföra äterinsättandet af denna församliug, som förskju-ter folket sedan den utgjutit dess blod, proklamerar sig sjelf den enda lagliga makt, tager armeen under Isitt befäl, utnämner för sina egna syften en parlaI mentarisk diktator och tager i sin tjenst nägon ny, lolyeksbädande Juni-hjelte; och sedan, med skarpladIdade kanoner vända mot folket, huru kunde ee komma Joeh begära räkning af sin nya herre. Det är sannt att presidentens seger äfvem innebar en omätlig fara. Men här äterstod åtmimstone en utväg att försöka — voteringen. Å andra sidan är det äfven sannt, att folket, em gång mästare af gatorna, skulle befunnit sig i em ställning, mer egnad att diktera än att underkasta sig lagar; men det hade redan sä ofta varit i tillfälle att sc Frankrike, i den förvirring som följer på en strid, beröfvas priset för den seger, som vunnits. Man hade så ofta visat det misstroende, oer det var misstroget i sin tur. Följande dag då Tmes talade för bourgeoisiens representanter, lade dn i dess mun dessa ord: Non tali awzilio nec defensoibus istis. (Icke med sädan hjelp eiler med dylika försvarare). Ack! folket ä sin sida har, i afseende på bourgeoii Isiens representanter, varit intaget af alldeles samma sort LAY DE SEEN REEVES TETRIS TEN ETTAN