Aftonbladet – 27 december 1851, sida 2

våga påstå är att man aldrig bland nyare tiders idealer sett någonting skönare än dessa fyra allegoriska figurer och dessa tvenne bildstoder af Michael Angelo. Det är här icke fråga om kommentarier och analyser: de sex statyerna äro lefvande. Emellan de tvenne grafvårdarne har Michael Angelo placerat Madonnan och Jesusbarnet. Denna förträffliga grupp är icke fulländad. Den heliga jungfruns ställning och rörelser äro beundransvärdt naturliga, men hos Jesusbarnet tycker man sig finna mera kraft än behag. Sådant är äfven i allmänhet det intryck man erfar vid beskådande af Christus med korset, förfärdigad nästan vid samma tid af Michael Angelo, under dess vistande i Rom och uppställd uti Minervas tempel. Uti detta arbete, ett af de mest fulländade, som Michael Angelo lemnat oss, ingifver åsynen af menniskoslägtets Frälsare snarare skräck än förtroende, men aldrig har deremot efterbildningen af menniskokroppen under den store konstnärns mejsel uppnått en högre grad af sanning. Ryktet om detta stora mästerstycke utbredde sig snart på andra sidan Alperna och vi hafva framför oss ett från Frans den förste till S:t Michael Angelo Buonarotti adresseradt bref, bvari denne chevalereske konung anhåller att få taga ett aftryck af hans staty. Se här ordagrannt detta kuriösa bref, som lika mycket hedrar konungen som skrifvit det, som konstnärn till hvilken det är stäldt: ,Sr Michael Angelo! ;För att få min längtan uppfyld och komma i besittning af några af edra arbeten har jag uppdragit öfverbringaren häraf, abbå de Saint Martin de Troyes, som jag i detta ändamål skickat öfver bergen, att i händelse ni vid hans ankomst skulle hafva några af edra förträffliga arbeten färdiga, anhålla att