Aftonbladet – 24 december 1851, sida 3

(Insändt.) Om enkan Johanna Andersson och läseriet. Säsom af tidningarne är kändt, bar för kort tid sedan den beklagansvärda händelsen inträffat, att en ildre qvinna, enkan Johanna Andersson i S:t Johannis församling, blifvit rubbad till förståndet följd af religionsgrubbel. Denna händelse bar b rit satt i samband med det s. k. läseriets, och skilliga tidningar hafva deraf hemtat förnyad ning, att yttra sin hätskhet och försmä letia läseri, understödda derutinnån af ett 1: yg, hvars utgifvare, d:r Höstman, ansett det öra sitt uppdrag, att, utom om enkan A lerssons sjukdomstillstånd, efter lösa berättel gifva, att patientens sinnesrubbning af religiösa äsigter, som blifvit henne nom det i hufvudstaden existerand seriet, samt att i sammant sektens ledare. lärer hafva til lana ordsom: djefvulen skall sälla brinna i helvetet o. s. v. Ins., som ej kan med likgiltigLet äse en vanstall ning af ett förhällande, e det vara må, alld minst då den sker på ett djupt och orättvist kränkanle sätt, och som ieke heller delar förföljelsenitet emot le s. k. läsarne, och det skadebegär, som af den sorgliga tilldragelsen hemtatny näring, anhäller blot å fästa uppmärksamheten derå, att sinnesrubbning ill följd af religionsgrubbel, tyvärr icke är någon ovan ig och alls ingen ny företeelse, utan harcxisterat 15 innan läserieto var kändt och ännu existerar pö ter, der inga läsare finnas. Det har t. o. m. bli vit ins. af sakkunnige personer uppgilvet, att reli gionsgrubbel, jemte fåfänga och olycklig kärlek, utgöra grunden till de flesta sjukdomsfall, sädane som det ifrågavarande. Att då skjuta skulden på läseriet i allmänhet för nu inträffade sinnesrubbning till följd af religionsgrubbel, synes ihs. lika litet välbetänkt, som det skulle vara, att tillräkna filosofien trenne filosofen Höijers lärjungars vansinne. Ins. är t. o. m. neg djerf att tro, det läseriets oftare bota? än vällat ett sådant olyekligt själstillständ, alldenstund det tager Guds ord till hjelp, hvilket — efter hvad all erfarenhet bevittnar — kraftigast af allt förmår skänka tröst åt ett om sin salighet bekymradt eller förtviflande sinne. Männe det då ieke varit skäl, att gå litet varsammare till väga, ätminstone i de officiella uppgifterna, innan man adopterat och utspridi dylika lösa berättelser, hvarigenom man gjort sig till medskyldig i en förföljelse, som föga öfverensstämmer med den frihet och fördragsamhet, som man eljest säger sig hylla? Framför allt hade det mähända varit skäl ait, innan man i vläsarnåsmun inlägger ord så förryekta, att de aldrig kunnat sägas af en person med sundt förstånd, ännu mindre med någor ldning, underrätta sig om huruvida den antydds .sektchefen nägonsin yttrar eller yttrat sig i ens en ådan anda. Någon svärighet att erhålla en sädav upplysning förefinnes ej, alldenstund det icke är nå zon perzon förmenadt, att öfservara och åhöra dessa förhatliga läsaressåmmankomster. — Gjorde mar letta, skaffade man gig någon sjelfständig upplysning om de verkliga sakförhällandena, innan man bedömmer dem och af dem drager slutsatser, så skulle man sannolikt erfara, att åtminstone flertalet af de persosom i Stockholm kallas läsare, alls icke äro a der djefvulseller svafyelpredikanter, som det es, utan att de fastmer alltid jemte lagens och tuktan ställa evangelii frälsande försoning r mängen hela detta tal om evangelium är er p, vet ins. alltför väl, men då borde mar tta rent ut, då borde man derutinnan anfalla e, och ej falskeligen tillägga dem yttranden ålingar, till hvilka de äro eskyldige. — För emot