skrefs, blott 3600 numror — en ansenlig skilnad af 2300 exemplar. Antager man nu, att hos de nägra och 90 försäljare som Sjöberg uppgifvit sig hafva här i staden, utom för hvad han bortskiekar i kommission till landsorterna, blott 6 exemplar blifva öfverliggande hos hvardera, och på hvarje försäljningsställe i landserten 12 exemplar, sä skulle detta tillsammans göra cirka 600 exemplar som blefve öfver af upplagan. Det försälda skulle då utgjort i April och Maj cirka 5300, i Oktober och November 3000 per nummer, hvilket dock ännu i bäda fallen torde vara nog högt tilltaget, och afsättningen har då minskat sig med omkring ?Y;:delar. Ansvarige u!gifvaren af Aftonbladet hade vidare, till bevisning derom, att farhägorna i afseende på Sjöbergs förmäga att vid en sälunda minskad afsättning fullgöra sina förbindelser under nästa är icke voro opäkallade, utlöst oelr företedde bevis att Sjöberg ifrån och med Februari till till och med Maj detta år varit hos öfverstäthällareembetets kansli härstädes lagsökt åtta särskilda gånger; och detta var ändä vid den tid, då Sjöberg hade största afsättningen på sin tidning. Slutligen företeddes en till ansvarige utgifvaren öfverlemnad räkning å hr Sjöberg af en kramhandlare på tyg och arbetslön till en skjorta, samt nägra alnar nettelduk, tillsammans på 13 rdr och några skillingar riksgälds. (Man påminner sig härvid huru denne person vid åtskilliga tillfällen hänat andra för det de baft slitna kläder, 0. 8. v.) Dessa varor, tagna redan är 1844, hade Sjöberg ännu är 1848 icke kunnat betala, utan då accepterat den lilla räkningens belopp på tid. Slutligen var samma räkning försedd med påskrift af en person, som intygar sig flerfaldiga gänger hafva affordrat Sjöberg betalning för densamma, men blifvit tillbakavisad. j Lägger man härtill, att Sjöberg emellanät särskildt varit stämd till rädhusrätten för det han underlätit betala obetydliga skulder, och tillika tager i betraktande att Sjöberg på det nya äret har att erlägga de ådömda böterna i tryckfrihetsmälen, eirka 500 rdr, sä mätte detta utgöra ett fullgiltigt bevis, att Aftonbladets tvifvel om en i ekonomiskt hänseende sä utrustad persons förmäga att till ärets slut utgifva tidningen, sedan aptiten på skandalskrifveriet begynt minskas, på intet vis hade varit opäkalladt, äfven om icke, såsom nu varit fallet, Sjöberg sjelf i sin blindhet hade ordentligt tvingat Aftonbladet den ena gäången efter den andra att framlägga det ena beviset efter det andra, derigenom att han med fräkhet sökte förneka den första gängen endast i förbigående gjorda uppgiftens sanning, att afsättningen på hans blad minskats. (Insändt.) En insändare i Aftonbladet för den 9 Dee. har i en artikel om Sjöministerns ställning meddelat ätskilliga uppgifter, som synes påkalla ett beriktigande. Det heter nemligen der, att sjöministern, med understöd af majeriteten inom förvaltningen af sjöärenderna, förstått derstädes genomdrifvra ett förslag till fördelning af de 500,000 rdr, som af rikets sednastförsamlade ständer blifvit anvisade att användas till kompletterande af flottans förråder m. m., hvilket förslag skulle gä derpåut, att omkring , af anslaget skulle direkt eller indirekt komma -den mindre flottan till gedo, oeh endast återstäende sjettedelen för syns skull disponeras för att göra skepp och fartyg i den s. k. stora flottan till krigsbruk användbara. Förhällandet är emellertid, hvilket lätt kunnat inhemtas af i nämnde embetsverk tillgängliga handlingar, att majoritetens förslag till ifrågavarande fördelning upptager för Carlskrona station, d. v. s. för stora flottan, till inventarier och förrädens kompletterande 311,870 rår, till komplettering af linieskepp 90,900 rdr samt till för krigsmaterielens iständsättande oundgängliga mindre arbeten 20,670 rdr eller tillsammans 423,440 rdr, hvilket utgör öfver 70 procent af hela anslagssumman, hvaraf säledes ej fullt 30 proe. kommit skärgårdsflottan till godo. Häraf synes bäst huru föga tillförlitliga de af in-sändaren ryktesvis meddelade uppgifter äro. Men förhällandet är icke bättre med dem han sjelf anför säsom fakta, eller att den plan till sjöförsvarets ordnande, hvilken Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad dess sjöminister föreslagit, framlagt för rikets ständer, skulle blifvit af dem förkastad, samt att följakteligen det af förvaltningens majoritet i öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t gillade planen uppgjorda förslag till fördelning så väl af 5:te hufrudtitelns ordinarie anslag, som at det nämnda extra ståtsanslaget, vore stridande mot den andra statsmaktens beslut. Rikets ständer, yttrar insändaren, hafva bestämdt afslagit 1:0 planer i dess helhet, hvilken förutsatte ett på 15 är fördeladt anslag af 272,600 rår om äret, eller för de nästföljande tre ären 816,090 rdr; 2:0 allt anslag för linieskepps förändring till fregatter, och 3:0 särskildt anslag till anskaffande af ängbogseringstartyg för den mindre flottan. Visser-. ligen innehäller den kongl. propositionen, att de för krigsmaterielens iständsättande i främsta rummet oundgängliga arbeten och kestnader borde fördetas på 15 är, men deremot . alldeles icke, att de erforderliga medlen för hela denna sid borde vid dävarande riksdag ansläs, utan äskade Kongl. Maj:t allenast af rikets ständer, att för detta ändamäl mätte, utöfyer det anslag, som på ordinarie stat beviljas, anvisas ett belopp at 272,000 rdr ärligen, att i trenne år utgå, eller tillsammans för hela denna tid 816,000 rdra. Då dessa 272,000 rdr omfattade allt hvad Kongl. Maj:t äskade att under nämnde tld årligen utgå för flottans nybyggnad samt fartygens ech förrädens komplettering, emedan, enligt den kongl. propositionen, de ordinarie statsarslagen endast skulle afse aflöningsoch underhällsstaterne, men rikets ständer för ofvannämnde ändamäl anvisat på ordinarie stat 108,600 rdroch genom extra anslag 200,000 rdr, eller tillsammans 308,009 rdr ärligen, och säledes 36,000 rdr mera än som blifvit begärdt; så synes väl detta förtroendebevis ä rikets ständers sida, längt ifrån att innefatta ett förkastande af den uppgjorda planen, snarare antyda ett gillande deraf åtminstone i det, hvari densamma icke blifvit af dem uttryekligen ogillad, hvilket endast skett i afseende å tvänne detaljer, af hvilka ingendera väsendtligen ingär deri, och då förvaltningens majoritets förslag icke innefattar någon framställning hvarken om för: ändring af linieskepp till fregatter, eller att nägon del af det extra statsanslaget må användas till nybyggnad af ängbogseringsfartyg, torde det blifva svärt att visa hvari detta förslag afviker från rikets ständers beslut, eller huruvida det mä anses klandervärdt, att ett embetsverk söker bringa till verkställighet en af Kongl. Maj:t godkänd plan i de delar densamma icke blifvit af den andra statsmakten underkänd. ———— (Insändt.) Om enkan Johanna Andersson och läseriet. Säsom af tidningarne är kändt, bar för kort tid sedan den beklagansvärda händelsen inträffat, att en ildre qvinna, enkan Johanna Andersson i S:t Jo hannis församling, blifvit rubbad till förståndet till följd af religionsgrubbel. Denna händelse bar Så rit satt i samband med det s. k. läseriets, Oo illiga tidningar hafva deraf? hamtat förnva