Aftonbladet – 24 december 1851, sida 2

honom hos Julius Il; hane sednare resa blef signalen till nya anfall, endast med den äåtskillnad, att mam första gången åtnöjde sig med att nedsätta hans talang, då man deremot andra gången gick ända derhän att söka svärta hans karakter. Man lyckades att intala påfyen — och när man vet att påfven hette Leo X, så måtte kavalen icke varit illa anlagd — att Michael Angelo till följe af en usel egennytta föredrog marmorn från Carrara framför den ifrån Seravezza i Toscana. Genast erhöll han befallning att bedrifva upptagandet af dessa nya marmorbrott. Med en för en man med hans karakter förvånamde lydaktighet lemnadehan genast Carrara föör att begifva sig till PietraSanta. Der tillvringar. han flera år för att med otrolig möda upptaga nya marmorstycken, anlägga fardara vägar och ända till hafsstranden nedföra materialier. Då han slutlien efter alla dessa mödor och besvärligheter återkommer till Florens hade påfven redan glömt San Lorenzo, som ännu i dag väntar på sin fagad. Denna gång gick det för långt, och den vredgade konstnärn vårdade sig icke att lingre visa sig vid ett hof, der man vågatie på ett så fräckt sätt förolämpa honom. Vi hafva all anledning tro att det var vid denna tidpunkt, som den sorgligt ryktbara oenigheten emellan Rafael och Michael Angelo, dessa sin tids första snillen, utbröt. Skulden till denna i alla afseenden ledsamma och beklagansvärda oenighet faller likväl. mindre på dessa begge ryktbåra medtäfiare, än på de afundsjuka och trångbröstade personer som alltid, utan att man rätt vet huru det illgår, insmyga sig uti stora konstnärers förroende för att smickra deras passioner och underblåsa deras tvister: i (Forts. följer.)