Aftonbladet – 24 december 1851, sida 2

pifvit sitt namn åt tidebvarfvet, derföre att an, genom sin vägran att antaga konstnärns tillbud, beröfvai verlden ett sådant monument. Men genom hvilken följd af motgångar eller intriger hade då Michael Angelo blifvit försatt uti en sådan overksamhet, att han icke hade annat att göra än att läsa och kommentera Dantes poemer? Vi måste uppsöka källan till dessa sorgliga tvister. Julius II hade kort före sin död tagit det löftet af sin konstnär, att denne skulle åter sysselsätta sig med hans grafvård, sedan ritningen dertill blifvit förändrad till mindre gigantiska proportioner. — Kardinalerne SantiQuatteo och Aginense, som utaf påfven voro förordnade till executores testamenti, hade af Michael Angelo erhållit löfte att han genast skulle återtaga de bilder, hvilka han, till prof af de olika serier af figurer, som skulle pryda monumentet, hade påbörjat. Ibland detta antal var äfven en förträfflig krigargestalt, som krossar en fången fiende och hvilken allmänt är känd under namn af Segern, och en Moses, hvilken vi längre fram skola omnämna. Michael Angelo skulle således nu öfverlemna sig åt sitt favorityrke, då Leo X trädde emellan och befallde konstnärn, till följe af den egenskap påfvarne besitta att på jorden lösa och binda hvad de behaga, att genast åtfölja sig till Florens för att fullborda San Lorenzos fasad. Hvad Julius II beträffade hade ban, som vår död, gerna tid att vänta på sin grafvård. i Michael Angelo mäste naturligtvis lyda. Knappt hade han haft tid att förevisa ett af honom uppgjordt förslag, förrän han af påfven erhöll ett nytt uppdrag. Denna gång sku!le han resa till Carrara. Vi hafva redan af det föregående sett att resor dit voro för honom olycksbringande. Det var under hans första vistande uti Carrara, som man skadade