Aftonbladet – 13 december 1851, sida 2

Helige Fader, förlåt denne man, ty han visste icke hvad han gjorde... Konstnärer iro i allmänhet så beskaffade då de icke få sysselsätta sig med sin konst... Om han feat så är dlet af okunnighet. Julius II, som nu blef aldeles utom sig, tilldelade den oskicklige försvararen ett slag af en käpp, i det han med en stentorstämma utropade: Huru kan du, olycklige, våga att rikta smädelser emot min bildhuggare? Det är du som är en okunnig stympare; packa dig genast bort ur min åsyn! Då den stackars prelaten det oaktadt, orörlig af förvåning och betagen af fruktan, qvarstannade, tillade den förbittrade påfven: sKasta denna obetänksamme pladdermakare ut genom fönstret.n Hofbetjenterna hade mycken möda att få hans emimens ut genom dörren. Brödernwe Soderini, voro som man finner, utsatte för colyckor. PS Rsee Samma afton voro Julius II och Michael Angelo recdan de bäste vänner. Dessa män förstodo hvarandra förträffligt väl. — För en dylik herrskare var en sådan arbetare behöflig. Sedan påfven suttit för sin bildhuggare afreste han till Rom, dit han befallde denne att komma efter så snart statyen var färdig. sNi bör besinna Michael Angelo, att min grafvård väntar på er.. Dessa voro hans helighets sista ord. Michael Angelo använde sexton månader på förfärdigandet af denna kolossala staty, men detta var jemt femton månader mer än som behöffdes för hans fiender, att återknyta sina lömslka intriger. Bramante stod denna gång i spetsen för dem och man räknade Rafael bland antalet af de rivaler som uppställdes emot Michael Angelo. (Forts. följer.)