Aftonbladet – 13 december 1851, sida 2

dra förklarades krig emot republiken, och de tredje innehöll den hotelsen, att om icke Michael Angelo afreste till Rom inom tjugufyra timmar, skulle alla florentinare biifva bannlysta. Du vill då bringa oss alla i förderfvet?s sade den stackars gonfalonieren, darrande ai fruktan. Jo, jo, svarade Michael Angelo; det skal lära honom att för mig stänga sin dörr., Men jag kan icke behålla dig här, olycklige. Nåväl, då går jag till Storturken.s Till Storturken? Ja, jag är säker att blifva bättre behand lad af honom, än af påfven. Han har dess utom gjort mig fördelaktiga anbud, ty det ä fråga om att slå en bro ifrån Konstantinope till Pera.s Gå för fan i våld, om du vill, men befris oss ifrån påfvens vrede.n Julius II satt till bords i palazio dei Sedeci der han provisoriskt uppslagit sina bopålar då han erhöll underrättelse om konstnärns ankomst. Han gaf tecken att han skulle införas; men ur stånd att vid rebellens åsyr återhålla sin vrede, utropade han med dar. rande röst: Det var din skyldighet att komma till oss men du har i stäliet väntat att vi skulle kom ma till dig. Michael Angelo föll på knä, men oaktad denna undergifna ställning läste man uti han: anletsdrag snarare stolthet än ånger. Stum dyster och med rynkade ögonbryn, tyckte han säga till påfven: Non homini sed Petro. Alla som voro vittnen till detta uppträd darrade för den stackars konstnärens öde, mel af fruktan för påfvens bäftighet vågade inge fatta ordet. Endast kardinal Soderini, bro till gonfalonieren, började för att besvärja de. annalkande stormen, ett försök att urskuld konstnären.