Aftonbladet – 13 december 1851, sida 1

— SN i armen. — Inga andra tidningar än Patrie och Moniteur få utkomma. Dessa äro föga trovärdiga. Klockan fyra e. m. Hela boulevarden hvimlar af till det mesta välklädda personer. Staden är afskuren i flera delat; man passerar ej till förstäderna. Frän Madeleine till Bastiljen är fullt med trupper samt här och der kanoner planterade, med korta mellanrum,. Militärerne, särdeles befälet, se bleka och dystra ut. Alla gator och platser fyllas blott af 2:ne rop: vive la reptublique ! samt vive la constitution ! Hvarken Napoleon eller presidenten nämnes nägonstädes. Butikerna på boulevarderna, hittills öppha, börja stängas. Allmänheten är sorgsen öfver detta väldförande af lag och rätt. Nationalgardet bar ej blifvit utkalladt och gär icke heller ut. Allt bereder sig till ett medborgarkrig, framkalladt af en äfventyrare som satt allt på ett kort för att vinna eller förlora, då i alla fall hans tid snart var utö. Alla jernvägar äro tagne af regeringen, till förande af trupper. Snart mer om hvad som kommer att hända. Uti ett tredje bref. som jemväl är af d. 3 dennes, upprepas åtskilligt af de redan berättade nyheterna. Denne korrespondent säger, att sinnesstämningen varit blandad, och meddelar deribland annat följande: Borgare och de mera kallblodiga hafva, oaktadt den öfverraskning och bestörtning som statskuppens förkunnande väckte, i allmänhet varit af den tankan att man borde förhålla sig stilla för att afbida den utsatta valdageri, emedan det är fullkomligt säkert att presidentens förslag om maktens förlängning med stor majoritet förkastas i Paris om nägot val blir af. Det har derföre väckt mycken sorg hos denna del af folket, att öroligheter försports, och att en barrikad i S:t Antoineqvarteret blifvit upprest samt att representanter af venstern dervid blott ställt sig. Hade man blott lemnat allt åt sin stilla gång, så hade de 250 deputerades arresterande redan varit tillräckligt att medföra presidentens förderf; säga des För min enskilda del är jag dock af annan tanka och tror, med afseende på den bakslughet som visat sig i hela det föregående förfarandet, samt med den tydliga afsigt som skiner igenom de ihåliga orden i proklamationen, att presidenten i sjelfva verket aldrig ämnar låta det komma till något afgörande å folkets sida, utan Bonapartisterne tvertom rätt gerna sett att några spridda emöter lemna makten en förevändning att nyttja våld. Det är ock gifvet att detta lemnar dem en öfvervigt för ögonblicket; huru det går till slutet får man se. Deremot, heter det i samma bref, kan man taga för afgjordt, att om en allvarsam strid uppstår och folket segrar, hvilket ej är omöjligt, då armeen med bedröfvelse fullgör den blinda lydnadens pligt och presidenten har pluraliteten af de mest betydande i Jandet emot sig, så har den gamla majoriteten redan förut så spelt ut sin roll, att de röda elier den radikala venstern kommer till väldet, och i detta fall torde katastrofen få en mera betydelsefull utsträckning, samt slutligen leda till hela presidenturens afskaffande.