Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

han befallde mig förfärdiga bildstoder, före drog han marmor framför snö; men hvar oc! en har sin smak, monsignore. Derpå tillade han sakta, i det han aflägs nade sig: I rSådan prinsen är, sådant blir monumentet Akta dig, fege usling, att icke din makt bli lika litet varaktig som din bildstod. Han utförde emellertid med yttersta noggrannhet prinsens befallning; men då kolossen blifvit färdig innan solens strålar hunni försmälta den, drog han sig undan till en celj i klostret San Spirito, der han uti en dyster enslighet tillbragte dag och natt att begråta sin välgörare och anställa betraktelser öfver sitt arma fäderneslands olyckliga öde. Det var under vistandet uti denna dystra tillflyktsort som Michacl Angelo, omgifven at kadaver från ett med klostret förenadt hospital, vid skenet af en lampa öfverlemnade sig åt detta ihärdiga och långvariga studium at anatomien, som sedermera blef en hos honom rådande passion. Beväpnad med en fältskärsknif undersökte han musklernas och fibrernas lägen och inträngde forskande uti benstommen af menniskokroppen. Ett af honom under nattliga vakor förfärdigadt krusifix af trä skänkte han priorn, som för honom öppnat en tillflyktsort uti klostret, der han åtminstone kunde få arbeta i fred och någon tid. undandraga sig åsynen af den vanära, som denna sorgliga period spridde öfver hans fädernesland. Slutligen, bragte till förtviflan, förjagade Florentinarne Petter af Medicis ungefär lkasom man kör bort en dräng. En fattig minstrel, vid namn Cardiere, hvars göromäl varit att hvarje afton vid musikens toner insöfva Lorenzo den praktälskande, hade få dagar före katastrofen förutsagt Petter hvad som skulle hända honom, Hans herre, så berättade min