Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

kules, hvilken en del påstå vara af marmor. andra af brons, men som ingen, med undantag af biograferna, sett, förrän Lorenzo den praktälskande, hastigt anfallen af en hemlighetsfull och obotlig sjukdom, gick att sluta sina dagar uti Careggi, midt ibland sina rhetorer. — Vi hafva på ett annat ställe berätta hans död. Han dog som han lefvat, mere som poet än som kristen. Konster och vetenskaper förlorade uti honom en beskyddare; men Michael Angelo förlorade i honom mel än en beskyddare; han förlorade en vän. Nedtryckt under tyngden af sin smärta återvände han till sin far. Redan vid aderton års ålder såg han på en enda dag hela sin framtid med alla dess lysande förhoppningar uppgå i rök. Petter af Medicis, Lorenzos son och efterträdare, började sin bana med att låta kasta sip fars läkare i en brunn, hvilket icke var mycket lofvande för dem som qvarstannade den nya hertigens tjenst. Michael Angelo blef emellertid en dag kalad till hofvet. Det snöade starkt den dagen och Leo den tiondes bror hade vaknat med tora förslager. Man heter icke Medicis för ro skull. Mästares, sade han till den unge ildbuggaren, jag vill att du skall göra en solossal bild, en jätte, hvilken skall resa sig vastigt likasom genom ett trollslag på gården och vara högre än tinnarne af mitt palats. Jå min far antagit dig till sin bildhuggare, örmodar jag att ditt snille skall kunna gå i and med detta arbete. , Gå och börja genast., Men af hvad ämne skall denna stod vara?, Af hvad ämne? svarade Petter leende; du finner deraf tillräckligt på gården; der r åtminstone tre fots snö.v Det är sannt, svarade Michael Angelo bitert, jag är uti er tjenst, likasom jag varit ti er fars, cudast med den skillnad, att då