Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

jNUIA akten mellan mill lorsiow, Ira otrand ilberg och hr Uddman. al Till direktionens ombepröfvande anhälla vy för öfrigt få hemstila, huruvida ej -Festen tl Dalarne numera med fördel kunde alterner: J med något annat efterspel: dess speciella in eltresse måste, sedan alla sett det, betydliget r minskas, och i rent artistiskt hänseende ka ildet naturligtvis ej hålla steg med Cimarosa: el mästerverk. H. M. Enkedrottningen bivistade ofvan nämnde representation. —U— ———— Hr J. E. Gilles konsert. I Den svenska musikhandeln har på sednarc Itider utan tvifvel väsendtligen utvidgats oci sysselsätter sig för närvarande med förlags. Iföretag, hvilka för ett par decennier sedar skulle ansetts ligga en betydlig sträcka uton I möjlighetens område; men det oaktadt befin. Iner den sig ännu i ett tillstånd, som ej till. låter utgifvandet af större orkestereller sängverk. För de kompositörer, som icke de mindre anse sig böra följa sin inre drift til en mera omfattande verksamhet, återstår såfledes endast konsertsalen såsom medium fur offentliggörandet af deras produkter. Äfven hr Gille, som författat ett ej obetydligt antal större arbeten, har på detta sätt för allmänheten framlagt flera af dessa sina verk, såsom en symfoni, en messa, ett Stabat Mater m. m., af hvilka de flesta cj saknat bifall. Vid detta tillfälle hörde man af hans komposition ett nyligen författadt Requiem, hvilket tillika skulle crinra om den förlust, som verlden genom Mozarts död lidit för 60 år tillbaka. Man kan ej neka sin gärd af högaktning åt den ihärdighet, den sjelfuppoffring, hvarmed en man, som ej ex professo tillhör det musikaliska facket, underkastat sig de förberedande studier, det trägna arbete ett sådant verk erfordrar. Äfven bär det öfverallt prögeln, om ock ej af en högre ingifveise, dock af en flärdfri anda, ettredligt sträfvande efter det rätta. Harmonien och stäimdispositionen vittna om den vana banden, karakteren af det hela om en reiigiös och allvarlig uppfattning, och om man sällan möter någon fläkt af den egna poesi, som tillhör den katolska kulten. ej öfverallt finner den concisa formbehandling. förutan hvilken en så allvarsam komposition lätt blir tröttande, så lärer väl detta utan tvifvel ock vara fallet med de flesta verk i denna genre, som i våra dagar författas. — Requiemet består af 12 nummer, hvaribland en qvintett samt 2:ne soli för sopran och för bariton. Körerna äro skrifna trestimmigt, nemligen för sopran, tenor och bas. Bland dessa må nämnas N:o 2, Dies ire; N:o 8, Quam olim Abrahxe: en rätt intressant fugerad sats, samt N:o 10, xSanctus; bland solopartierna, qvintetten (N:o 5). Requiemet upptog konsertens andra afdelning; den första innehöll uteslutande mozartska kompositioner, nemligen de 2:ne verldsberömda körerna: sAve verum corpus, samt OQO Isis och Ösiris,, äfvensom en aria ur Titus, G dur, samtligen utförde af amatörer. Början utgjordes af ouvertyren till Idomeneo, spelad af Mindre teaterns orkester, som räknar flera skickliga medlemmar, men ock märkbara vakanser bland blåsinstrumenterna samt en nog fåtalig qvartett. D. K. H. prinsarne Gustaf och Oscar bevistade konserten. —Uu— maa Å ) — PH He Litteratur. Grunderna till den Christna Tideräkningen, jemte anvisning att uppsätta hvarje års Almanach, ända till år 3100; Astronomiska upplysningar till Caler.drar och Almanachor: Förklaringar af Helgoch Söndagars, m. fl.. benämningar och af de personliga namn, som: finnas i vär Almanach; med korta underrät:! telser om de personer, som gifvit anledning till deras införande; Calendarium perpetuum: mn. om. Af PW. Bergstrand, Rector Scho2, V.D. M. — (XVI och 195 sidor.) Öreoro. N. M. Lindh 18351 — 36 sk. bko.n , Hade frågan blott varit om en lättfattlig och rdnad lärbok i tidräkningskonsten, så skullc!; nåhända ingenting lämpligare härtill kunnat! ;rbjuda sig, än en efter vär sednaste svenska salenderreformation apassad bearbetning aff len gamle Christian Wolffens Anfangsgrinde sz ler Chronologie,, hvilken, i trots af sin nära!, alftannathundraåriga ålder, på endast 50 glest I ryckta sidor innehåller allt hvad som behöfs,, ör att bestämma och reducera alla slags kro-!4 ologiska förhållanden, efter icke allenast den 4 ristna tideräkningens särskilda så väl proana som ecklesiastika epoker och data, uta fven efter Babyloniernas, Egypternas, Juarnes, Persernas, Grekernas, Romarnes, Moernas och Mohammedanernas tidräkningssätt, ch allt detta framstäldt, efter förf:s bekanta , ana, med Euklideisk följdriktighet och klar-! et. f. Men hr Bergstrand har i företalet till sitt y mkring sex gånger drygare verk uppgifvit ; elt andra grunder för detta arbetes tillkomst. s; Ian erinrar om Svenska Kyrkolagens före-a krift satt de som taga prestexamen, skolaj xamineras i Computus ecclesiasticus och til1. igger i sammanhang härmed vidare: Det synes ock, som borde icke blott Presterna, utan äfven hvarje annan bildad man känna ätminNH stone hufvudgrunderna för en så vigtig sak som Tidräkningen, hvilken han dagligen begagnar. Att S flera bland allmogen, åtminstone i vissa provincer, ENSO TENOR ET ARE lae harllan av do