Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

r trädgården, endast för att gifva den en nera passande plats.n Men, min Gud! utropade den unge konstvären, intagen af en ny oro, hvad skall herigen säga, då han bland så många dyrbara beten ser detta eländiga utkast? Hertigen räcker dig handen, min vän. — En annan än Michaöl Angelo skulle hafval allit på knä, men denne endast böjde sitt mufvud och tryckte med hjertlighet den hand som Lorenzo den praktälskande räckte honom. -Hädanefter kommer du att bebo palatset, min vän, du skall arbeta hos mig och spisa vid mitt bord. Jag ämnar icke göra någon skillnad emellan dig och mina egna barn. Gå nu in uti min garderob och låt gifva dig en vacker violettfärgad kappa lika med de som Petter och Johan de Medicis bruka vid högtidliga tillfällen.s ,Monsignore, svarade den rörde gossen, tillåt mig, innan jag begagnar mig af er godhet och edra skänker, att få springa hem till min far; jag önskar att få göra honom delaktig af min lycka. Han har jagat mig ur huset som ett ovärdigt och lättjefullt barn. jag vill återvända dit lydig och undergifven. Jag känner min far, han är oböjlig men tillika rättvis, så att han nog inser attjag, efter hvad som nu vederfarits mig, längt ifrån att behöfva ångra mitt fel, snarare eger rätt att vara stolt deröfver. Ifrån denna dag kan jag med högburen panna visa mig öfverallt till och med hemma hos min far, ty århundradets förste man, Lorenzo de Medicis, har invigt mig till konstnär. Det är bra, min gosse; du kan återvända till din far och säga honom att han för sig och hela sin familj kan påräkna mitt beskydd. Han kan när ban vill infinna sig i palatset, för att af mig begära den befattning han helst önskar sig i Florens.