Aftonbladet – 10 december 1851, sida 1

Ri Gamla Kurgshborogbrogatön; i C. M. Å TÖRNERRENM vid Btorgåtan; i P. HM. Hööks vid Nybregatan å Lepdusämma annons införes. Under 15 benko inföföres FYR DETT TERETA MELISA DE terstår i sjelfva verket icke något tvifvel mer fver rättmätigheten af Ungerns sak, öfver delheten och modet hvarmed den försvarats, ler öfver Kossuths egen fläckfria redlighet, varom -Casimir Bathyani gifvit det mest ojäfriga vittnesbörd. Vi förbigå hvad man yttrat för att smäda Sossuths förflutna lefnad; vi skola ännu minIre nedlåta oss till en vederläggning, ssedan ulmänheten redan fällt sin dom, och fälllt den ifven öfver det blad, som gjort sig till smidelsernas organ, och som just i denna wecka sett sig härigenom nödgadt till ett ömkligt gj elfförsvar. Ett annat slags vederdelomän återstå hikväl; de medgifva rättmätigheten och redligheten i Kossuths förflutna lefnad, men hysa fruktan och betänkligheter i afseende på klokheten och lämpligheten af hans närvarande förhoppningar och framtida bemödanden till sitt fäderneslands befrielse. Några bland dem tyckas hafva väntat att Kossuth skulle komma hit blott för att fira en personlig triumf och mottaga deras lyckönskningar; att han efter är af ansträngningar och dessas slutliga misslyckande, skulle anse: sig öfvervunnen, afväpna sig inför österrikiska huset och sätta sig i ro, lemnande derhän hväd öde som Schwarzenberg pålägger hans fädernesland, eller åtminstone afstå både från: förhoppningarna och försöken att på annat sätt se sina landsmän befriade, än genom hvad skickelsen kan beskära i en obestämd framtid. Sådana vänner och beundrare hafva utan fråga funnit sig bedragna på Ludvig Kossuth. Lefvande för en idå — för sitt lands rätt, oberoende. och frihet — synes han icke det mingta hågadatt efterskänka någon grundsats, eHer åsidosätta någon ansträngning till iddens förverkligande. Lord Clarendof : yttrar om Hampden, att det var em män; gom, när han en gäng drog svärdet; kastade bort slidan. Kossuth är Ungerns Hampden: Länge stridde Hampden under grundlagens baner, inför domstolar och i parlamentet. Men när ett försåtligt hof och en -svekfull monark vädjade till våldet, gjorde Hampden såock; och hans land såväl som verlden vörda hans namn. Att klandra Kossuth derföre att han icke förtviflar om sitt lands framtida frihet — att beundra den kraft ban hittills ådagalagt — men att ändå sätta sig emot hans nuvarande sträfvan — det skulle vara-en löjlig förlikning emellan rättvisan och betänkligheten. Att nagelfara med hans framtida åsigter i afseerde på Ungerns statsform skulle vara ett söst och otidigt krångel. Förebrår man väl Wishington att han, oaktadt sina monarkiska isigter, förkunnade en republik och trädde i spetsen derför, när ingen annan samhällsform var möjlig? Ludvig XVI bistod honom dervid: — var han väl derföre en jakobin?... Det tillkommer lika litet England, som Kossuth sjelf, att grubbla öfver sina allierades regeringsformer. Nog af, att vår värdighet, vårt inflytande i Europa, vår handel, vår fria statsform och våra frisinnade tänkesätt hottas och förolämpas i detta ögonblick af Östterrike. Det utestänger öfvermodigt våra fartyg från sina hamnar; det har medelst svärdet utsträckt sitt prohibitivsystem öfver Italien, fogat Toscana till sitt rike och gjort Neapel till. sin vasall; i norra Tyskland har det, med ickke mindre verksamhet, sökt utestänga vår hamdel och tillintetgöra vårt inflytande. Om fransska -kabinettet hetsas emot oss genom afumdsjuka öfver Egypten och Marocko, så upptöäcka vi östernkiska tillställningar såsom grund för alltsammans. I sjelfva verket är Österrike nu vår erkefiende i Europa, — en verksam, öfvermodig och stämplande. Böra vi, under Idetta förhållande af en half fiendskap, alltför längsligt granska de bundsförvandter, som skickelsen erbjuder oss? Böra vi med öfverdrifven betänklighet förskjuta det frisinnade partiet uti Italien, som lågar af begär att hämnas och återvinna sina rättigheter? Det var den demokratiska revolutionen, som befriade Frankrike först från en gren af. Bourbonerna och sedan från en annan, och vid begge tillI fällena just då hvardera höll-på-att sluta förbund med fasta landets makter emot EngJland. Böra vi vara dårår nog att sörja öfver deras fall, eller hjelpa till att återinsätta Idem?... Det befriade Italien — dess samI Ihällsform må i öfrigt vara hvilken som helst ,— skulle välkomna vår handel;-lyssna till r våra råd, och förena sig med oss i politiska Isyften. och meningar. Böra vi vända oss bort ifrån denna utsigt, för. att omfamna H. M. Konungen i Neapel och tillbedja H. H. PåfIven? Och om vi sjelfva vore -enfaldiga nog latt på sådant sätt uppoffra våra intressen, — -böra vi vänta att Kossuth skall äfven vara det s Den ungerske. patrioten har nu anträdt sin I förd till Amerika. Han skall der välkomnas -laf republikaner, af demokrater, tilläfventyrs af rlsådane män, som afsky Europas gamla dyI nastiska styrelseformer och äro beredda till slstora nppoffringar för den man, som vill höja folkfrihetens fana på Donaus stränder. Skall -l väl Kossuth vända sig med köld ifrån så gynnande anbud? Skall han, med en blyg flic-kas tvekan, icke våga antaga dem, utan att a förut betinga sig förmåner för den monarki, -lsom förtrampat hans fäidernesland, eller den 2 laristokrati, som förrådt det? ... Som en man -laf förstånd och öppenhet — som en Ungerns 1 lson — kommer Kossuth att göra intetdera. Han -Ikommer att mottaga den sympati som visas, -Idet understöd som erbjudes; och blott en n lösterrikare skulle kunna på allvar klandra ho. ttinom derför. 8 rman I PORTUGAL. fResultatet af. Cortes-valen är mu kändt IS Omalaing 70 A SÅ chartister (calabrister) och