Aftonbladet – 10 december 1851, sida 1

Jerkningarne ef Kossuins besök i England. Ehuru Kossuth redan är på väg. till Ameika, röja sig ännu ganska märkbart dyninvarne. efter den storm i. allmänna tänkesättet, som England. erfarit genom hans besök och ans. hänförande talarekonst. Hvad som härvid mest faller i ögonen, är att interesset för Englands ntrikes politik, hvilket varit nästan hvilande i mer än ett tredjedels århundrade, ou tycks återvakna till nära nog samma lif, som under Napoleons och de stora koalitionernas tid. Allt efter olika partiåsigter begynna tidningarne att hvar på sitt håll sysselsätta sig ganska ifrigt med Englands politiska förhållande till fasta landets makter; Engelsmännen anse sig nu icke längre såsom blotta åskådare af hvad som tilldrager sig hos andra folk; de tro ej mer att England kan nu, som förut, i allsköns lugn anställa sina betraktelser öfver de kämpande på verldshvälfningarnes tornerplats, utan att ens genom en nppmuntran inverka på stridens utgång. Att denna så hastigt förändrade sinnesstämning härleder sig från Kossuths tal, är omisskännligt, när man jemnför huru tidningarne yttrade sig om Englands uffikes politik innan hans ankomst och under hans besök samt efter .hans afresa. Flera prof kunde anföras derpå, och förtjente utan tvifvel att anföras; men för tillfället, och till en början, reproducera vi här den ledande artikeln härom i Daily News, dagen efter Kossuths afresa. Den lyder som följer. Kossuth har slutat sitt första besök i detta land. . Han kom för att betyga sin tacksamhet för det deltagande, Engelsmännen ägnat åt hans sak och hans öde, och för de lyckliga ansträngningarne att befria honom ur fångenskapen. Det är svårt att säga hvilket som var störst: den hänförelse som helsade honom välkommen, eller den hänförelse som väcktes af hans vältalighet. Kossuth begynte med en klar och enkel framställning om huru Ungerr hade blifvit förtryckt, huru man sökt bedrage det, för att kunna lägga beslag på dess häfdvunna friheter och oberoende — och huru in genting annat återstått för honom, än att träd; lupp så som han hade gjort, och förorda sit fäderneslands väpnade försvar. Bland åhö framme eller läsarne af Kossuths första tal här lom, det som han höll i Winchester, fann licke en enda, som icke öfvertygades af des kraft, dess enkelhet, dess lättfattliga och på Itagliga sanning. I afseende på det förflutn